onsdag 2 augusti 2017

Vägen utför Sverige och västvärlden. Jihad är här i väst och politiker står handfallna!!



Dessa människor med sin varierande kultur, deras hjärtlighet och deras vitalitet är berikande för oss alla (övers. från tyska)




av Fjordman  •  31 juli, 2017
Om nulägets invandringsnivå fortsätter kommer inhemska norrmän bli en minoritet i sitt eget land inom några årtionden. I vissa delar av Oslos innerstad är de redan en minoritet.
Etniska norrmän som bor i dessa områden kallas för "hedniska horor". Många känner sig som främlingar i det som en gång var deras eget land. Ändå är politikerna och massmedierna inte intresserade. Den styrande eliten är mycket mer intresserad av påstådda fall av "islamofobi" eller "vit rasism".
En rapport som utfördes på uppdrag av svenska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) föreslog i början av 2017 att det Muslimska brödraskapet i hemlighet leder islamistiska grupper som bygger ett parallellt samhälle i Sverige genom att infiltrera organisationer och politiska partier i landet. Gatestone
 


Fr. Snaphanen

Resan utför har bara börjat…….

Som nyexad socionom år 1997 jobbade jag på sommaren ute i Tumba i Botkyrka kommun. Väntrummet var fullt av invandrare som stod och bankade på pansarglaset i receptionen och hotade receptionisterna.


– Vi ska ha våra pengar! Ge oss våra pengar!!


Efter det började jag i Kista. Samma sak där. “Hit med våra pengar!”. En kvinna i burka, med bara en liten springa för att titta ut på omvärlden, vägrade tillsammans med sin man och deras sex barn att träffa min kollega Anders från Gotland. Han var ju man.

Socialförvaltningen tillmötesgick dem. Kvinnan i burka kunde inte träffa en man, men hans skattepengar kunde familjen ta emot.


Under mina fyra år i dåvarande Kista Stadsdelsförvaltning satt vi mitt i Husby. Jag var under de åren på fem rättegångar på grund av hot mot mig som tjänsteman. Samtliga hot var uttalade av muslimska män som explicit uttalade sexuella hot mot mig, min dotter, min mor. Allt som dessa muslimska män skulle göra emot mig och mina kvinnliga släktingar är onämnbart. Samtliga fälldes.

Ingen skugga må falla över Kista Stadsdelsförvaltning. Alla var redan på den tiden, alltså åren 1997-2000, mycket medvetna om de säkerhetsrisker som vi arbetade under. Vi hade t ex en direktlinje till Västerortspolisen. Minsta pip från oss, och polisen kom. Förstärkte bevakningen, förutom de väktare som vi redan hade i receptionen. Väktarna och poliserna blev våra vänner.

Betänk nu att detta utspelade sig under åren 1997-2000. Och denna attityd gentemot socialtjänsten har tillåtits bre ut sig, växa till sig och frodas.

Vem tar emot min förtvivlan över denna utveckling? Absolut ingen. Hoten om våld bara ökar. Om jag har tur får jag ett uppdrag i en mindre kommun där antalet våldsbenägna klienter är få. Men det räcker med ett enda hot, de behöver inte vara fler än så för att jag ska frukta för min säkerhet samtidigt som jag betalar ut pengar till alla “nyanlända”. Sverige har blivit perverterat, en Failed State. Ta hand om er och era familjer. Resan utför har bara börjat.. Snaphanen (länken till Facebook går inte att öppna)



Av Arturo Perez-Reverte. Översättning: Stig Carlsson fra Maestras con hiyab y otros disparates. Foto © Snaphanen.




Vi begår självmord som idioter”

Inom ett par år – om det inte redan har hänt – kommer det att utexamineras lärarinnor för förskolan och lågstadiet bland vilka en del kommer att bära den muslimska slöjan,hijab. De använder den redan som studenter. Det här klädesplagget döljer, enligt påbud från ortodox islam, kvinnans hår med avsikten att bevara hennes anständighet och att förhindra en överdriven exponering av de fysiska behagen, som väcker männens lusta.

Den här kommande tilldragelsen på utbildningsområdet, exemplariskt multikulturell, betyder att inom kort kommer dessa kvinnor med huvudet täckt att undervisa små barn av båda könen. Även icke muslimska barn i offentliga skolor, som betalas av dig och mig. D.v.s att de här kvinnorna helt obesvärat visar sig inför eleverna samtidigt som de bär ett klädesplagg, som är en omisskännlig symbol för kvinnans underkastelse och förtryck under männen – påstå inte att det är en frihetshandling. Då skrattar jag. De är en religiös symbol i de här klassrummen där lyckligtvis och inte utan problem krucifixen avlägsnades för inte så länge sedan. Till exempel.

Lärarinnor med slöja är ingen banal historia, som en del inskränkta och historielösa demagoger påstår

Det handlar inte om islam eller inte islam. Att tolerera sådana här sedvänjor är att ta ett steg tillbaka och glömma de många, som deltog i den långa kampen för de friheter och rättigheter som sprängde bojorna, som under sekler förtryckte människorna i Guds namn. Det innebär, att vi tar avstånd från framsteg och modernitet och ger vika för feghet, dumhet, komplex och snällism. Som de bluffmakare, som firar erövringen av Granada och hävdar, att Spanien skulle ha varit bättre, om det hade förblivit muslimskt.


…Och så fortsätter det. Sekler av kamp slänger vi över bord. Vi tillåter, att det genom bakdörren kommer in det som vi genom blod, intelligens och uppoffringar har sparkat ut genom huvudingången. Vi begår självmord som idioter.


Arturo Pérez-Reverte Gutiérrez (born 25 November 1951 in Cartagena) is a Spanish novelist and journalist. He worked as a war correspondent for RTVE and was a war correspondent for 21 years (1973–1994). His first novel, El húsar, set in the Napoleonic Wars, was released in 1986. He is well known outside Spain for his “Alatriste” series of novels. He is now a member of the Royal Spanish Academy, a position he has held since 12 June 2003. Läs  hela artikeln


Av samme författare. (Detta är en lång artikel men läs den)
 
Idioter , det är ett heligt krig

Öl och grillspett. I skuggan av den forntida muren i Melilla sitter min vän – trettio år av obrottslig vänskap – och han lutar sig bakåt i stolen och ler, bittert. “De förstår ingenting, de där idioterna,” säger han. “Det är krig. Vi befinner oss mitt inne i det. Det är tredje världskriget och de märker ingenting.” Min vän vet vad han talar om, för sedan länge är han soldat i det här kriget. En anonym soldat. Utan uniform. En av dem som ibland har varit tvungen att sova med en pistol under kudden. “Det är ett krig,” – hävdar han envist och tar en klunk öl, en del av skummet fastnar i mustaschen – “Vi är på väg att förlora det på grund av vår naivitet. Vi stryker fienden medhårs.”


Medan jag lyssnar tänker jag på fienden. Och jag behöver inte anstränga mig, för en del av mitt liv bodde jag i det här området. Vanor, metoder, sättet att utöva våldet. Allt är bekant för mig. Allt upprepar sig, liksom Historien upprepar sig allt sedan turkarnas tid, Konstantinopel och korstågen. Alltsedan Termópilas. Liksom den upprepade sig i Iran, där de lättlurade och enfaldiga applåderade shahens fall och välkomnade befriaren Khomeini och hans ayatollor. Liksom den upprepar sig i det okritiska dreglandet inför de olika arabiska vårarna, som slutligen – till de professionella idioternas förvåning – blev förspelet till mycket mörka vintrar. Å andra sidan vintrar som vi kan förvänta oss, när vi i vår okunnighet tror, att vi helt oförberett kan exportera västerländska begrepp som frihet och demokrati.


På ett eller annat sätt tror vi att vår godhet till sist kommer att kunna administreras av präster, imamer, predikanter eller som vi kan kalla dem, fanatiker med eller utan turban,som förr eller senare bland sina fanatiska församlingsbor på nytt lever upp till det som baron Holbach skrev på 1700-talet: När människorna inte tror sig ha något mer att frukta än sina gudar, då finns det i stort sett ingenting som kan hejda dem.


Därför det är Jihad. Det är det heliga kriget. Det vet min vän i Melilla. Det vet jag av personlig erfarenhet. Det vet den som har varit där. Det vet den som har läst historia, och den som är i stånd att kritiskt analysera tidningar och TV. Det vet den som på Internet finner tusentals videos och fotografier med avrättningar, avhuggna huvuden, och leende barn som visar upp de halshuggna för sina föräldrar, videos av kvinnor och barn våldtagna på grund av trolöshet mot islam, äktenskapsbryterskor som stenas – och hur ultrafeminister tiger om detta – men är mycket känsliga i fråga om mindre brott.

Brottslingar som skär halsen av levande människor, medan de skriker, “Allahu Akbar” och tiotals åskådare spelar in detta med sina förbannade mobiler. Den som läser plakaten som ett muslimskt barn – inte i Irak utan i Australien – visar upp med texten: “Halshugg den som förolämpar profeten.” Det vet den som ser banderollen, som förevisas av en ung muslimsk student – inte i Damaskus utan i London – där han varnar: “Vi kommer att använda er demokrati för att ruinera er demokrati.”


För Västerlandet och Europa kostade det århundraden av lidande att komma fram till den frihet, som vi åtnjuter idag. Att vara äktenskapsbryterska utan att stenas. Att häda utan att brännas på bål eller bli upphängd i en lyftkran. Att gå med kort kjol utan att bli kallad hora. Vi åtnjuter fördelarna med den här kampen, som vunnits efter många strider mot våra egna spöken och där många värdefulla människor förlorade livet: strider som Västerlandet utkämpade, när det var ungt och ännu hade en tro.


Men nu är ungdomarna annorlunda: barnet med plakatet, den som skär av halsen, fanatikern som är beredd att döda trettio otrogna och bege sig till Paradiset. I historiska termer är de de nya barbarerna. Europa, där friheten föddes, är gammalt, demagogiskt och fegt, medan radikal islam är ungt, modigt och hungrigt och har desperation och djävlar anamma. De är väletablerade. Att de ger ett dåligt intryck på Youtube struntar de helt i, tvärtom, det är ett vapen i kriget. De arbetar för egen räkning med sin gud i den ena handen och terrorn i den andra. För ett Islam, som skulle kunna vara liberalt och fredligt,som ofta önskar vara det, men aldrig kommer att bli det.


Det är fångat i sina egna sociala och teologiska motsättningar. Att tro, att det löser sig genom förhandlingar eller att titta åt ett annat håll är mycket mera än en ofantlig dumhet. Det är självmord. Kolla Internet, envisas jag, och tala om för mig vad i helvete vi skall förhandla om. Och med vem?


Det är krig, och det finns inget annat än att ta itu med det. Att axla det utan komplex. Frontlinjen finns inte bara där på andra sidan TV-rutan, utan också här. I själva hjärtat av Rom. Därför att – jag tror att jag skrev det för ett tag sedan, eller var det någon annan – det är motsägelsefullt, farligt, och även omöjligt att dra nytta av fördelarna med att vara romare, och på samma gång applådera barbarerna. Hela artikeln


Soldatmamma:

Detta måste läsas av Reinfeldt, Löfven,  Ernman, Brunne, Schyffert Strömstedts, Svt, SR  TV4 och alla andra som är med föreningen Welcome Refugees.

…När Sverige tar emot oss som kommer från länder som skiljer sig från Sverige som natt skiljer sig från dag, måste man förstå att vi inte tar av oss våra kulturer som gamla jackor och drar på oss svenska t-shirts så snart vi kommer hit. Vår kultur, som är så olik den svenska, är inpräntad i oss lika starkt som den svenska kulturen är inpräntad i svenskar. Det tar tid – generationer – och kräver stor förståelse och stort tålamod att förändra. Ni måste därför ta er tid, våga lägga er konflikträdsla åt sidan och tala om för oss, rakt på sak, vad som gäller här.


Säg att ”det här är inte Afghanistan, det här är Sverige, ett fritt, demokratiskt land” och att sättet att uttrycka sig, sättet att tänka, sättet att bete sig här är helt annorlunda. Förklara att man inte behöver – inte får – ta till våld när man diskuterar saker och har olika åsikter. Hjälp oss att förstå vilken faktisk innebörd ord som ”tolerans” och ”respekt” har.Hela artikeln

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar