söndag 6 augusti 2017

Olle Ljungbeck: Sverige - ett land i förfall. Godhetsapostlarna tar sig an marockanska gatubarn på Söder i Stockholm.



Fr. Snaphanen:
Utan titel

Först ett inlägg från Olle Ljungbeck om Sverige ett land i förfall. Hela artikeln finns på Petterssons men jag citerar vissa delar. Sedan följer en berättelse om hur en kvinna numera uppleveer Södermalm. Men det finns de som tycker att det är OK med gatubarnen ”synd om pojkarna”.

Olle Ljungbeck:
Ett Land där en stor del av politikerna, myndighetscheferna, mediefolk och underhållningsbranschen (dessa senare i de fall de arvoderas med skattemedel) är i förfall.

Den del av de svenska medborgarna som anser att varje individ har en skyldighet att leva upp till en upplyst och bildad nivå vad gäller moral, kompetens och ansvar i de uppgifter de tagit sig an kan inte annat än förtvivla och känna vrede över utvecklingen i Sverige i dag med avseende på de rubricerade. 

Vi kräver av nämnda grupper ett leverne där man höjer sig till vad som  kan betecknas som mogen, upplyst, bildad och kompetent.
När Stefan Löfven tvingar sina kvinnliga ministrar att bära schal då man besöker Iran bryter han självklart mot denna.

När han går i Pride-demonstration och klappar händerna för att visa sin politiska korrekthet, blundar han för att det i samma tåg går och kryper ett antal individer - halvnakna - så när som på några läderkorsetter. Inte ens när ett flertal män också dessa så gott som nakna och krypande på alla fyra, endast iklädda läderattiraljer och försedda med halskedjor  leds i hundkoppel av andra män med liknande utstyrsel reagerar han. 

Självklart kan detta inte enbart ses som förargelseväckande. Det är givetvis mer än så. Det är en tydlig kränkning och skymf mot de ledda och åskådliggör på ett nästan skrämmande sätt att människovärdet gärna får trampas i smutsen bara man har den rätta läggningen och tillhör de "förtryckta". Men inte handlar det om sexuell frigörelse utan om förtryck
som är lika perverst som om det vore utfört av heterosexuella individer.
När detta skrivs talar medierna om att förre finansministern Borg när han varit full och galen på ett party inte endast visat kuken utan också velat jämföra den med övriga män på partyt. Som om detta inte var nog har han kallat kvinnor för horor och tagit dem mellan benen. Trots min numera förlorade tro på politiker, medier etc antog jag att det skulle bli en storm mot hans galenskap. Men inte. Stora delar av etablissemanget kom till hans undsättning och försvarade honom med att, " han var ju full"!

Men finns det egentligen något försvar. Varför bar han sig så åt när han var full? Visar inte detta i stället på att denne man saknar såväl moral, mognad som bildning. I annat fall borde ju hans handlingar och ordval varit annorlunda. Men är det inte i fylletillståndet man röjer sin innersta personlighet?

… Till regeringschefen Stefan Löfven. I medier florerar rykten att en av regeringens ministrar skall vara alkoholist. Vi kräver bekräftelse på om detta är sant. Om så är fallet skall denne/a självklart ovillkorligen avskedas.
  
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle Hela artikeln

Fr. Snaphanen
”Jag går helst inte ut på kvällen längre”
Här är en personlig historia:

Det kom ett mejl igår med anledning av de marockanska gatugängen. Avsändaren tänker flytta från Södermalm då situationen blivit allt mer ohållbar. Hon har bett mig uppmärksamma de boendes ökande otrygghet. Jag publicerar mejlet med hennes tillåtelse.

Jag har bott här på Söder sedan sent 90-tal, har trivts otroligt bra och hade planerat att bo kvar här tills jag blir gammal, men nu har min man och jag bestämt oss för att lämna kvarteret och lämna Stockholm så fort vi får jobb någon annanstans. Droppen kom när vi var på semester på landet och läste om de senaste rånen som begåtts av utländska ungdomsgäng på Södermalm. Idag hade vi en polishelikopter som hängde över vårt kvarter på eftermiddagen och vi såg polisbussar som körde runt och verkade leta efter någon. Enligt Twitterkontot @YB_Södermalm jagade polisen ett gäng gatubarn som begått ett rån.

Det känns rätt fruktansvärt att behöva leva mitt i den här miljön, där jag numera hela tiden behöver ha koll på omgivningen och behöver vara beredd att agera på ett eller annat sätt när jag är ute och där jag väcks på nätterna av att gatugängen drar förbi precis utanför mitt sovrumsfönster. När jag går ut från huset kollar jag alltid av omgivningen först så att jag inte hamnar mitt i något gatugäng. Se det hela: ”Jag går helst inte ut på kvällen längre”
 


Här lägger jag in en sång från filmen Rännstensungar, där sången ”I min lilla, lilla värld av blommor” sjungs av flickan i filmen som är rullstolsbunden. Jag har sett filmen som barn på matiné.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar