tisdag 30 april 2013

Det finns ingen ursprunglig svensk kultur- Bengt Göransson, tidigare kulturminister



Oikofobi. Det finns ingen ursprunglig svensk kultur, menar före detta kulturministern Bengt Göransson i GT-kulturens serie om hela världens göteborgare. 

Göransson var kulturminister mellan 1982 och 1991 i Olof Palmes och Ingvar Carlssons S-regeringar. Ironiskt nog ägnar sig Göransson åt något väldigt typiskt svenskt med denna slags oikofobiska självförnekelse – i få andra länder, om några, skulle något liknande accepteras. Märkligt nog går det vanligtvis alldeles utmärkt att tala om andra kulturer, och i få fall även en svensk – dock oftast i pejorativa ordalag.
[...]
Att därför – som några av enfaldens apostlar hävdar – tro att det finns en ursprunglig svensk kultur som hotas av den nya mångfalden är farligt, och farligast för den som söker isolera och odla vad som bara är en inbillad svenskhet.

Mångfalden i dagens samhällen är verklig. I lika hög grad som den utifrån kommande påverkar den som levt hela sitt liv på samma plats påverkas den inflyttade av dem han möter. Vi formas alla av de vanor, erfarenheter och den kultur som andra har.

Trygghet som människa kan bara den vinna som är öppen för nya intryck. Glöm inte det som Uppsala universitets rektor Stig Strömholm en gång skrev – att kultur alltid är ett uttryck för gemenskap. Det finns ingen enmanskultur. GT och Avpixlat

Universitetsrektorn: 

"Kultur är alltid ett uttryck för gemenskap."

 
Fd. Kulturministern Bengt Göransson menar;  

... att tro att det finns en ursprunglig svensk kultur ... är inbillad svenskhet, inbillad gemenskap.
Alltså har Eliten konstaterat åt oss svaga:
Någon ursprunglig svensk kultur eller gemenskap finns icke,
den är inbillad.
Läs alla kommentarer, här är några:

Bengrot
Jag citerar Flashback-skribenten Golonka:
"Svensk kultur är Strindberg, Heidenstam, Fröding, Böök.
Det är Carl Larsson och Dardel.
Det är Stenhammar och Wilhelm Petterson-Berger.
Det är skogen om våren, regnet mot markisen om midsommar.
Det är lukten av saltvatten på solbränd hud ute i havsbandet på västkusten.
Det är ett pass på älgjakten, limpsmörgås med stekt ägg och kaffe i termosen.
Det är Bellman och Taube och alla kring bordet sjunger med. 

Det är sill och potatis, kräftor och falukorv.
Det är ett hederligt handslag, ett hållet ord.
Det är att ta saker i tur och ordning, att göra rätt för sig.
Det är att hjälpa sina grannar och hålla ihop i arbetslaget. Att komma i tid, att göra sitt.
Det är att höja ett spetsigt glas, se sin kamrat djupt i ögonen, säga "skål", knycka bak huvudet med en snärt och skicka ner en iskall tapp av OP eller Skåne i halsen.
Det är vinterbad och bastu. 

Det är den där hinnan av svagt grönt på träden just i lövsprickningen.
Det är en sväng med ekan på sjön, sätta nät eller pilka torsk. Frösöblomster, Änglamark, Kostervals och Östermalm.
Det är Högvakten och Slottet och "Stolta Stad!".
Det är en sväng på snöskotern utanför Pajala och en plankstek på Mommas i Kiruna. 

Det är Pär Lagerqvist, Sven Stolpe, Elsa Beskow, Herbert Tingsten, Rune Moberg, Carl-Johan Vallgren och Selma Lagerlöf. 

Det är bandy på uterink och fotbollsmatch på Stadion.
Det är Wasaskeppet, Riddarholmen och Gamla Stan där stormaktstidens grundstenar fortfarande syns.
Det är en järnåldersgrav i Skåne och dalkarlarnas kyrkorodd.
Det är Botaniska Trädgården och Feskekörka och käka gott i Göteborg. Valborgsmässoafton med bål och sång... 

Jag har säkert glömt tusentals fragment i den väv jag känner som svensk kultur och jag lever och andas den varje dag."
Har vi ingen svensk kultur??

Kvaser:
Kvalificerat skitsnack !!
Utdrag ur: 4 kap 2 § Svenskförfattningssamling 2010: 589/1996:927
(även känd som soldats erinran eller "soldateden")
"Det svenska försvaret skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand."
Lägg märke till nyckelordet VÅR KULTUR…
Den kultur som av PK och vänstern påstår inte finns…!!
- Men som vi förväntas försvara med våra liv om det kniper... Kriget mot svenska folket fortsätter
 
Kalle Kallesson:
Göransson var en i mängden tafatta och alltför enfaldiga politiker att nå upp till ministerposition, någon som de knappast förtjänade eller var kvalificerade för.
Varför ville Göransson vara minister för ett folk som han föraktade? Tage Erlander såg vår kulturella homogenitet som en styrka. Sverige är ett av världens mest homogena länder där i det närmaste alla före andra världskriget hade svenska som modersmål och var medlemmar av den protestantiska lutherska kyrkan.
Definitionen för kultur är de seder,traditioner, normer och värderingar som ärvs från generation till generation. Har vi då inte en svensk kultur?
Detta är dock inte sagt för att förringa någon annan.

ichthyostegabengrot
En annan definition på svenskhet är denna:

-Sverige var det enda landet i världen där man inte kunde avgöra vilken socialgrupp ungarna kom ifrån enbart genom att titta på tänderna.
Det kanske låter som en detalj, men tänk nu på hur otroligt mycket organisation, samarbete och äkta solidaritet det måste ligga bakom för att kunna konstruera ett sådant samhälle... DET ÄR SVENSKHET.
(Jag skrev "var det enda landet" och inte "är det enda landet", ty nu är allt det ett minne blott. Det är den nyttiga idioten Bengt Göransson och hans PK-lakejer som är ansvariga för det.)

Fint skrivet. Men jag skall uttrycka mig i egna ord.
Jag föddes 1944 med en svensk identitet och en svensk kultur.
Nu söker man beröva mig identitet och kultur!
I vilket annat land vore ett sådant myndighetsbeteende möjligt eller ens tänkbart?
Nu går min hustru (50) till kommunfullmäktige. Hon är kommunrevisor (SD).
Etniskt är hon från Laos. Till Sverige för 30 år sedan via Thailand och Schweiz. Svenskt gymnasium, vårdlinjen. Sju år som undersköterska. Nu tolk inom rättsväsende och sjukvård (såvitt jag vet den enda i Sverige som tolkar Lao).
Min hustru är mycket noga med att delta i firandet av midsommar, nationaldag, jul och nyår. Hon är buddist, men ser det som sin roll att som permanent bosatt i Sverige stödja och utöva svensk kultur.
Om nu kurderna och palistinierna skall ha rätt till egna länder, varför skall då inte svenskarna ha motsvarande rättighet?

*****

Där blåsippor växer 

Där blåsippor växer kallar jag mitt hemland.
Blond och blåögd kallar jag mitt hemland
Där vänskap odlas, var helst blåsippor växer,
dit ska jag emigrera, hem igen...

Varje del av Sverige, mer svenskt än Sverige.
Jämtar, goter, kufar, alla våra folkslag,
som blommande eldsken i ett landskap av aska.
- åh, koltrastsång, hällristning i mitt hjärta

 
Jag är så glad att jag är svensk

Lyssna på världens främste tenor genom tiderna

måndag 29 april 2013

Den politiska eliten - en klass för sig



Den berikande mångkulturalismen
Hr ni hört Fredrik Reinfeldt och hans medlöpare uttala sig om nedanstående brott mot en svensk som kallblodigt mördades en tidig morgon. Borde inte Reinfeldt gå ut och beklaga att en man som företräder arbetslinjen efter 65 år mördats!!

Julius Karlsson fyllde 65 år den 25 april men mördades av fyra berikare den 27 april tidigt på morgonen. Julius Karlsson hade planerat att fortsätta med sitt arbete som vaktmästare på landsarkivet I Härnösand.

Tidigt på morgonen mördades han av  två enligt tipset “svarta som natten”. Julius Karlsson påträffades med svåra stick- och huggskador och avled i ambulansen av blodförlust.

De misstänkta:

David Hoffman. 900116, Gådeåvägen 14, lgh 1101, Härnösand. Misstänkt för rån, övergrepp i rättssak och försök till utpressning.
Sabir Mahamed Nuur, 910626, Vidåsvägen 4, Sågmyra, Falun. Misstänkt för mord.
Simon Yngvesson, 940606, Brunne 165, Härnösand. Misstänkt för mord.
Christopher von Kubena, 920124, Kackelabacken 12, Härnösand. För grovt skyddande av brottsling.
Svenska politiker bedriver jihad mot sitt eget folk. Mxp

Det är vi infödda européer som är teroristerna enligt EU:s poliskommissarier. EKP

”Europa sätter sitt folk på undantag
Hur mår demokratin i dagens Europa? I en ny essä finner den norske statsvetaren Asle Toje ett återkommande mönster: de politiska och ekonomiska eliterna har förlorat kontakten med folket, och deras avfärdande av populismen liknar ibland klassförakt.

Bismarck – järnkanslern som förenade Tyskland – ska mot slutet av sin bana ha sagt: ”Jag har alltid funnit ordet ’Europa’ på läpparna hos dem som vill ha något av andra som de inte vågar kräva i eget namn.”

Citatet återfinns – och är betecknande för budskapet – i norrmannen Asle Tojes Rødt, hvitt & blått. Om demokratiet i Europa (Dreyer, 242 s), en essäistisk, provokativ och ofta mycket underhållande resa för att kartlägga nuläget i vår del av världen. Det ska genast sägas att författaren inte är en tyckare vilken som helst.
  Han är statsvetare med inriktning på utrikespolitik, han har studerat i England och USA, han har varit gästforskare vid EU:s institut för säkerhetsstudier, han har publicerat sig i tidningar som Financial Times och är idag forskningsdirektör vid norska Nobelinstitutet. Titeln syftar på trikolorens färger som representerar franska revolutionens slagord frihet, jämlikhet och broderskap och vad Toje är ute efter är att undersöka hur balansen mellan de tre fungerar i ett Europa i brytningstider.
(…)
Den del av arbetarklassen som inte gjort klassresan har hamnat i utanförskap och – till skillnad från äldre tiders arbetarklass – saknar den inte bara förtroende för staten utan också inbördes solidaritet. I medelklassens ögon handlar det mest bara om en dysfunktionell underklass: som ett tecken i tiden nämner Toje 2000-talets socialpornografiska underhållningsserier med titlar som ”Lyxfällan” eller ”Ung, dum och gravid”.

Både roligast att läsa och mest spänstigt skrivna är ändå avsnitten om EU. Nej, Toje är ingalunda någon principiell EU-motståndare och liksom många andra menar han att kärnan i eurokrisen är ofullständig integration, en gemensam valuta utan gemensam finanspolitik. Samma problem finns på många andra områden från utrikes- och säkerhetspolitik till fiskeripolitik.

Man har utgått ifrån att integrationsarbetet är som att cykla, att man helt enkelt måste trampa på. Men nu har det blivit nog så vingligt. ”Man har”, som Toje åskådligt sammanfattar det, ”byggt väggarna men inte fått taket lagt. Och nu regnar det in.”
(…)
Mest provokativ – och samtidigt också mest tankeväckande – är Toje när han resonerar om populism och nationalism. För eliterna är populismen djävulen själv: Angela Merkel har talat om något ont ”som aldrig tar semester”, van Rompuy har med underbart blandade metaforer talat om att ”populismens vindar står i vägen för framsteg och det europeiska projektet”. Eliterna – inte minst kultureliten – förmanar medborgarna att inte tänka i termer av ”vi” och ”dom” men gör det själva: i deras fall är det populisterna som är ”dom”.

Det finns både självgodhet och starka drag av klassförakt i deras avståndstagande: i många länder är det fritt fram att uttala sig hånfullt om populisternas utseende, klädsel och förmodade preferenser i fråga om mat. Det är som om eliten anser att de vädjar till en högre, mer universell form för folkets vilja – vad folket borde vilja – medan populisterna förmodas vädja till folkets lägre, irrationella och fördomsfulla önskningar. De populistiska partierna drabbas av selektiv moralism. När Nederländernas Geert Wilders talade för assimilering av invandrare beskylldes han för nazism, när de etablerade partierna gjorde detsamma slutade fördömandena att hagla.

Herman van Rompuy har också uttalat sig om nationalismens faror: ”Rädsla leder till själviskhet, själviskhet till nationalism, nationalism till krig.” Men Toje konstaterar att önskan om en kulturell gemenskap inte i sig kan vara av ondo och mobiliserar röster till nationalismens försvar, i första hand antropologen Benedict Anderson som säger ”nationalismen uppmuntrar till gott uppförande. Du lyder lagarna därför att de är dina lagar” och filosofen Ernest Gellner som påpekat att Europas adelsmän före nationalismens tid kände en starkare samhörighet med sina hästar än med sina bönder. Är vi på väg tillbaka dit? Inte ens den som till varje pris vill värja sig mot Toje lär kunna hävda att bristande lyhördhet är en dygd. Hela artikeln Nya politiken

 Norska ungdomar på väg att förlora sitt land
I nordöstra Oslo, Groruddalen,  är den icke-västliga andelen invandrare högst i Norge. Det är oerhört tufft för norska ungdomar där. Det är som att leva i en krigszon. Så här uttrycker sig Andreas (16), boende i Groruddalen:

"Det var bara ett par veckor sedan, säger han - jag kommer ut på skolgården. De attackerar Lars. De är ett gäng. De är alltid ett gäng. De är som hundar, jagar alltid i flock. Slår honom. Jag springer in mellan dem. Så kommer någon och skiljer oss åt, och igen dras jag upp på rektorns kontor och igen får jag höra att även om de slår oss, ska vi inte slå dem. Vet du hur vansinnigt provocerande det är?" EKP

Hur förhåller sig svenska journalister till effekterna av massinvandring?

Lilla Saltsjöbadsavtalet
Innehållet var aldrig avsett att komma ut till allmänheten, men som så mycket annat när det gäller den statskommenderade mörkläggningen av de negativa effekterna av det mångkulturella projektet kom sanningen ut. 

Som oberoende journalist har Du att beakta följande rekommendationer:

Företrädesvis positivt bedöma och omskriva svenska medborgare av utländsk härkomst, detta särskilt i samband med ungdoms-, idrotts- och konstnärlig verksamhet.

Vid evenemang med inslag av skiftande kulturer företrädesvis intervjua och visuellt framhålla medverkande av utländsk härkomst.

Att under en tidsperiod av fem år systematiskt nedtona de negativa effekter som utpekande av speciell rastillhörighet vid brottslig verksamhet kan komma att ha för drabbade populationer.

Med några få undantag har “femårsperioden” förlängts, och avtalet gäller uppenbarligen än idag. En kosmetisk skillnad är att man inte längre talar om “rastillhörighet” och att “drabbade populationer” idag kallas “folkgrupp”.

Journalisterna själva har erkänt att mötet ägde rum. Däremot ville man inte lika gärna diskutera vad som sades.”Nya politiken

Julia Caesar: Bädda för jihad


fredag 26 april 2013

EU - den politiska elitens dröm på fallrepet





”En frisk fläkt av EU kritik
Det finns en ny framväxande synvinkel i debatten om EU: s framtid och det så kallade EU-projektet. Växande panik över stillastående Europa, och på nationell nivå växer en våg av EU-kritik till en politisk tsunami. Sverige och Danmark har länge haft EU-skeptiska rörelser, och i förra årets grekiska riksdagsval valde nästan 40 procent av väljarna politiska partier som är mer eller mindre kritiska till Greklands EU-medlemskap. Storbritannien har redan ett etablerat EU-kritiskt parti, det dynamiska UKIP, och i torsdags diskuterade jag den nybildade tyska motsvarigheten,"Alternative fur Deutschland".

Dessa nya röster är avsättningsmöjligheter för en opinion som är helt i motsättning till den euroforia som dominerade 90-talet och det första decenniet av detta århundrade. Men med den stora lågkonjunkturen tog många medlemsländer i EU mycket stryk och finner sig plötsligt fångade med en kombination av stora budgetunderskott och skyhög arbetslöshet.

Ingen seriös analytiker någonsin skulle ha föreslagit att detta inte var möjligt enligt EU och valutaunionen, men pro-EU-
​​politiker som skapade, rekommenderade eller främjade EU under de senaste 20 åren gjorde sitt bästa för att ge Europas väljare och skattebetalare intrycket att dagar av slit och spartanskt boende var över. Om bara Europa skulle skapa sin valutaunion, skulle hela kontinenten bli landet av mjölk och honung.


Idag har mjölken blivit sur och honungen är inaktuell. Och fler europeiska ledare tycks vakna upp med svårartad politisk baksmälla. Det senaste exemplet är en högt uppsatt före detta fransk politiker vid namn Hubert Vedrine, som har levererat klarspråk till Europa via Euractiv

Glöm Europas Förenta Stater
Europeiska unionen kommer aldrig att få tillräckligt stöd från allmänheten för federalism och  bör därför överge tanken på en USA-inspirerad superstat, säger den inflytelserika franska socialistpartiets tidigare minister Hubert Védrine. Tyskarna kommer aldrig att betala notan och andra européer kommer inte att acceptera förlusten av suveränitet som en överstatlig stat skulle innebära, berättade Védrine EurActiv, Econonic Co-operation and Development’s New World Forum i Paris. Läs mer här och här
En intressant blogg hittade jag först häromdagen, 476, som kommenterade en lång artikel från American Renaisssance om den europeiska turbulensen värd att läsas i sin helhet men här citerar jag från 476:

American Renaissance om den europeiska turbulensen
Att Sverigedemokraterna numera - sedan centern, miljöpartiet och vänsterpartiet sålt sin själ till Bryssel - är det enda EU-kritiska riksdagspartiet, visar EU-byråkratins frimurarkaraktär.

EU fortsätter att växa och har gått från sex ursprungliga medlemsstater till 27 stycken.
(…)
Turkiet skulle gärna bli den tjugoåttonde, men dess "meritlista" i fråga om mänskliga rättigheter har satt käppar i hjulen. Med den styrande islamistregeringen vid rodret fruktar många att landet håller på att glida tillbaka in i en islamsk teokrati.
(…)
Tre muslimska medlemsstater skulle, skriver American Renaissance, innebära en "dödsdom" för Europas folk.
Av svenskt intresse är också omnämnandet av EU:s svenske immigrationsansvarige, Cecilia Malmström, dock utan att det ger anledning till stolthet.
Andra exempel på eliternas sammansvärjning mot undersåtarna utgör de europeiska kungahusens lovord om massinvandringen och uttryckliga ställningstaganden mot invandringskritiska partier.

”Europa måste bestämma om det skall överleva eller inte
Idag Europa står inför en kris olik alla i det förflutna. Det är en långsam marsch mot stupet, som möjliggjorts genom förräderi av de människor som skall  försvara Europa. Lyckligtvis finns det en växande känsla av vad som står på spel, och européerna tar de första stegen för att säkerställa långsiktig överlevnad.
(..)
Ett citat oss en sammanfattning av de europeiska eliternas härskarteknik. Så här sa EU-politikern från Luxemburg, Jean-Claude Junker:
Vi bestämmer oss för något, låter det ligga till sig och gro och väntar och ser vad som händer. Om ingen börjar bråka, eftersom de flesta människor inte fattar vad som händer, fortsätter vi steg för steg tills det inte finns någon återvändo.” Läs hela artikeln på 476 och American Renaissance

Mer om EU: