tisdag 30 november 2010

Carl Bildt, globalist - Jimmie Åkesson, Sverigevän

Carl Bildt kom som nr 95 bland världens stora tänkare för att han säger till Europa vad Europa inte vill höra.




Utrikesminister i Sverige

Man kan säga att den mediabild den ”konferenshoppande” svenske utrikesministern föreställer sig är ett enat Europa modellerat efter sin egen personlighet: dynamisk på att utveckla idéer, koncentrerad på att charma nya vänner och orädd för stora utmaningar. Det är inte en vision som har gjort intryck på kontinentens många försiktiga ledare.

Han insisterar att EU måste tillåta Turkiets anslutning något som tyskarna och fransmännen inte vill.

Till skillnad mot många socialdemokrater, säger han att EU måste satsa på ekonomiska reformer på hemmaplan och frihandel utomlands. "Det handlar om att Europa under de kommande decennierna kommer att ses som modell för framtiden,", varnade han i The Guardian, "eller som ett museum från det förflutna”.

Sveriges store tänkare har också sagt att ” ”Inom en generation kommer EU:s största stad inte längre att vara London utan Istanbul”



Så här intresserat tar han emot en appell från Dawit Isaaks bror om frigivningen av brodern. Han har bråttom, måste med regeringsplanet till någonstans i den stora världen.

Så här säger Lars Tobisson )m) i sin självbiografiska bok ”Främling i folkhemmet” om Carl Bildt:

”Bildt framstod i Tobissons ögon som en inkarnation av Aristoteles Homo politicus. Han konstaterar emellertid att Bildt skulle ha behövt mer bredd i personligheten.”

Carl Bildt, en av svenskarnas bästa vänner , uttalade sig bl.a. på följande sätt vid kalabaliken i Rinkeby 1992:

"En så att säga motsatsernas dynamik, i detta tidigare så enhetliga svenska samhälle, en friktionsyta uppstår förvisso, men det är denna motsatsernas fredliga dynamik som med mitt sätt att se, betyder oerhört mycket för att vitalisera det svenska samhället..."!

Så koncist uttalar sig en stor ”tänkare”.

Läs mer om de 100 stora tänkarna i världen..



Sverigedemokraternes ledare är van vid trakasserier och våldsamma motdemonstrationer. Foto: Steen Raaschou

Mannen ingen vill leka med

Så lyder rubriken på en intervju i tidningen Sappho med en begåvad man som säger de saker som den svenska ”politiska eliten” inte vill höra, Jimmie Åkesson.

I Sverige har man yttrandefrihet, demokrati och IKEA. Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson tvekar inte om det sista. Påståendet om demokrati och yttrandefrihet ställer han sig mer tveksam till.

Elitens projektet misslyckades

Här är han - mannen som det svenska etablissemanget beskriver som ondskan själv, och nu - mycket mot etablissemangets vilja - har tagit plats i den svenska riksdagen. Det är naturligtvis Jimmie Åkesson, ordförande för Sverigedemokraterna som vi talar om.

Lördagen den 27 november talade han vid Tryckfrihetssällskapets internationella konferens om kampen mot totalitarism i väst. Efter mötet lyckades Sappho dra Åkesson åt sidan för en pratstund om den svenska demokratin och yttrandefriheten.

Så här säger han bl.a.

Elitens solidaritet med sig själva

Du tycker inte att det svenska etablissemanget tar ansvar för svenska folket. Är de mer i solidaritet med människor i tredje världen?

"Nej, jag tror inte man kan säga så. De är framför allt solidariska med sig själva - makten har blivit ett självändamål. Trots vad de själva tycker att de är i solidaritet med de fattiga och förföljda människorna. Men i verkligheten är det få som de riktigt hjälper med sin politik. Vi skulle kunna hjälpa många fler genom att rikta resurser till de områden där det finns stora problem.

Läs mer

måndag 29 november 2010

Blandat från demokraturen Sverige

Jacob Bursell i SvD Näringsliv skriver om EU:

"EU:s heliga graal – i Python-anda


Att nu betrakta EU:s gemensamma valuta- drömmar är, föreställer jag mig, som att se Monty Python göra en parodi på en folkparksillusionist. Något försvinner från scenen, alla ser speglarna, steksnöret och luckan i golvet, men trollkonstnären framhärdar det osannolika. Lookie, lookie! No hands! Publiken applåderar besvärat."

Vidare:

"Pessimistiska teoretiker har överröstats av rosenkindade visionärer som siat om det europeiska samförståndets seger över såväl ekonomiska som fysiska lagar. Men nu, när hela eurosamarbetet knakar i fogarna, visar det sig inte vara mer sofistikerat än att en tillsynes naken belgare
Herman van Rompuy, upprepar att allt är som det ska. Tillsammans, menar han, måste vi i stället ”kämpa mot euroskepticismens faror”.
.....

"Hela EU-projektet har sedan 1990-talets Maastrichtavtal vuxit upp ur en näringsfattig politisk drivbänk, och snabbt tagit formen av ett självspelande piano. Unionens arkitekter har arbetat närmast ostört, allt medan medierna kämpat för sin överlevnad, och medborgarna varit alltför upptagna med att ta banklån och köpa tv-apparater."

Till sist:

” Detta återspeglas i att blott 43 procent av européerna röstade i EU-parlamentsvalet, ett val- deltagande som med god marginal överträffas av såväl Afghanistan som Irak. Jag undrar hur många svenskar som känner till att riksdagen förra veckan ristade in Sveriges EU-medlemskap i grundlagen. Fel, tycker jag, men den typen av beslut borde oavsett fattas i dagsljus, inte bakom folkparkens rökridåer. ”

Läs hela artikeln

Nigel Farage varnar för eurons undergång

Tuve Skånberg och Kent Ekeroth i debatt om grundlagen


Tänd ett ljus skriver Jan Milld följande:

”Det kan vid det här laget inte ha undgått någon hur det pågår ett drev mot det svenska kungahuset och monarkin i Sverige.

Man tar upp det höga apanaget, man påtalar att kungen ibland kan uppträda nervöst och man lägger drottning Silvia till last vad hennes far gjorde under Hitlertiden i Tyskland.”

Vidare:

”CIVILKURAGE är också angeläget. Fler måste våga gå mot strömmen och göra motstånd mot orättvisor.

Svenska journalister kan förvisso vara ”modiga”. Men bara på avstånd – tidsmässigt eller geografiskt. Då kan de beskärma sig över medlöperi och karriärism, opportunism och principlöshet.

Men om svenska journalister levde i Hitler-Tyskland, skulle de då finnas någon annanstans än i maktens hyllningskör?

Som idag.”

Det är inte bara monarkin som är under attack, så är även kristendomen.

Så här skriver DefendsChristian.Org.

”Den amerikanska organisationen Humanisterna har precis lanserat den största nationella kampanj annonsen någonsin av en gudlös (ateistisk) organisation. Dess uttalade mål är att direkt utmana biblisk moral (sedelära).

Kampanjen har hävdat att humanistiska värderingar är förenliga med gängse amerikanska värden. Annonser med citat av framstående humanister placeras vid sidan av de mest kontroversiella verserna från Bibeln. Sedan ber man publiken att "Tänka på humanism".

Det finns bara ett problem. Historien visar att när humanisterna har kontrollen är dessa de mest brutala, förtryckande och mördande regimerna i historien.

Nästan hundra miljoner människor dödades förra århundradet, allt i namn av humanism. Enligt Kommunismens svarta bok: Brott, Terror, Repression (Harvard Press) dödades över 95 miljoner människor av sina egna humanistiska regeringar.

• 65 miljoner mördade, Kina
• 20 miljoner mördade, Sovjetunionen
• 2 miljoner mördade, Kambodja
• 2 miljoner mördade, Nordkorea
• 1,7 miljoner mördade, Afrika
• 1,5 miljoner mördade, Afghanistan
• 1 miljon mördade, Östeuropa
• 1 miljon mördade, Vietnam
• 150.000 mördade, Latinamerika

Hjälp oss bevara våra av Gud givna rättigheter och bevara Amerika som en kristen nation, medan vi avslöjar American Humanist Associations lögner.”

I Sverige finns också organisationen Humanisterna.

Så här definierar Humanisterna i Sverige humanism.

”Humanism och humanist är ord som används i flera betydelser. Men humanismen som livssyn står för ett tydligt ställningstagande. Den sätter människan och människovärdet i centrum. Den förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle, där ansvaret läggs på människan själv. Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva.”

Så här definierar Wikipedia humanism:

”Traditionellt delas humanismen in i tre perioder: den egentliga humanismen, nyhumanismen och den moderna humanismen. Ett annat indelningssätt är att skilja mellan sekulär och religiös humanism. Den sekulära humanismen vänder sig emot religiösa och metafysiska förklaringsmodeller av verkligheten, medan den religiösa accepterar övernaturliga företeelser och skeenden i världsbilden.”

Varför är det så viktigt för de ”kändisar” i Sverige, bl.a. Björn Ulvaeus, P C Jersild och Maria Carlshamre att vara med i en organisation som tar avstånd från religionen. De artiklar de skriver handlar aldrig om islam utan det gäller den kristna världen.

Finns det en framtid överhuvudtaget för kristna i Västvärlden?

I Irak jagas kristna av dödspatruller.

Varför skriver inte Humanisterna om detta? De skriver att humanism förenar medmänsklighet och förnuft. Finns det mer förnuft och medmänsklighet i den islamistiska världen än i den kristna?

Halshuggen kristen flicka i Irak

söndag 28 november 2010

EU beslutar idag om nya inskränkningar i yttrandefriheten

ELISABETH SABADITSCH-Wolffs anförande lördag på Christiansborg, där Jimmie Åkesson också talade. Bland de många gästerna fanns det tyska liberala partiets grundare René Stadtkewitz och Rabbi Jon Haussmann, Toronto (foto nedan), Sam Solomon, Paul Weston 1), Arthur Legger, danska och svenska parlamentariker och flera norrmän.

Mina damer och herrar,

Jag står här inför er i staden Köpenhamn år 2010. Detta anses allmänt vara ett upplyst land i hjärtat av en upplyst kontinent.

Våra grundläggande friheter har länge varit garanterade - först i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN 1948, och sedan antaget av Europarådet 1950 och den Europeiska Konventionen om de Mänskliga Rättigheterna, som senare bekräftades av Europeiska unionen. Våra enskilda länder har dessutom fastställt samma grundläggande rättigheter i sina egna grundlagar.

Dessa rättigheter innefattar frihet för individens rätt att följa sitt samvete, rätten att ha fredliga sammankomster och rätten att utöva vår religion fritt, eller att inte ha någon religion alls. Och, kanske viktigast av allt, omfattar de rätten att uttrycka våra åsikter fritt och att publicera dem utan hinder.

Ändå är yttrandefriheten under attack i dag här i Danmark, precis som det är i mitt eget land Österrike, och faktiskt i hela Europa. Idag, i 20:e århundradet begränsas vår rätt till yttrandefrihet tyst och systematiskt med en effektivitet som kommissarierna i det gamla Sovjetunionen bara kunde drömma om.

En milstolpe i denna olycksbådande totalitära trend kommer att nås i morgon, den 28 november 2010, då medlemsstaterna i Europeiska unionen skall genomföra en till namnet ofarlig rättslig bestämmelse som kallas "Rambeslutet om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet", eller, mer fullständigt "Rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen."

Enligt den sista artikeln i rambeslutet skall "medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att följa bestämmelserna i detta rambeslut senast den 28 november 2010."

På vilket sätt påverkas yttrandefriheten i Europa av dessa beslut?

Läs hela artikeln.

1) Paul Weston:
Västvärldens politiker skall ställas till svars del 1 och 2

Storbritannien vill ut ur EU


svd svd ab hd

All offentlig makt i Sverige utgår från folket – del 3

DSM-samtal med Anne-Marie Pålsson – del 3

Tvärpolitiskt nätverk i demokratifrågor

JG: Du har bildat ett tvärpolitiskt nätverk i demokratifrågor. Hur kommer du att kunna delta i det nätverket, när du nu lämnar Riksdagen?

AMP: Det vet jag inte. Jag hoppas att nätverket kommer att leva vidare fast det kommer att tas om hand av någon annan. Då tycker jag att jag har gjort en god gärning. Då har jag ju skapat en arena för riksdagsledamöterna att kunna prata om det som är det viktigaste i hela deras uppdrag: demokratin. Då är jag jättenöjd, jättestolt om jag har lyckats med den saken.

JG: Vilka frågor är det som nätverket har prioriterat så här långt?

AMP: Vad vi gör är att ”prata demokrati” och det i alla möjliga sammanhang och vi gör det över partigränserna. Vi har satt igång en process för att skapa ett ökat demokratimedvetande. En process som får ta sin tid. Det kan ta tio år, kanske ännu längre innan riksdagsledamöterna blir ordentligt aktiva, när det gäller att engagera sig för det här slaget av frågor.

När man i EU skall arbeta fram en ny konstitution, då kallar man till ett konvent med hundratalet deltagare - deltagare från EU:s alla länder, som sedan på ett öppet sätt arbetar sig fram till ett förslag om författning. När vi i Sverige skall förändra vår grundlag tillsätter man en utredning. I den senaste utredningen satt det sju riksdagsledamöter - sju riksdagsledamöter av 349. Vad gör dom andra? Varför är dom inte med? Grundlagen är ju det som begränsar vårt manöverutrymme. Det är klart som dagen, att vi skall vara med i detta arbete.

JG: Det här nätverket består om jag förstått rätt av riksdagsledamöter.

AMP: Ja, och det är öppet för alla riksdagsledamöter.

JG: Och i fortsättningen kanske det blir fortfarande en från varje parti plus en före detta riksdagsledamot?

AMP: Ja, jag kanske blir hedersledamot (skratt).

JG: Precis. Hur vore det att vidga kretsen till en och annan opinionsbildande journalist för att på det sättet få koppling till medias opinionsbildande kraft?

AMP: Jo, jag har tänkt en del på hur man i olika demokratifrågor skulle kunna arbeta utanför Riksdagen. Att inkorporera media i detta arbete är viktigt. Liksom näringslivet, olika intresseorganisationer. Ta en medlem i en intresseorganisation. Frågan kan då vara: Hur skall du göra för att skapa politiskt tryck i en fråga? Vad skall du göra för att påverka? Du vet att det är ingen idé att gå med i ett politiskt parti. Där kan du inte längre göra så mycket. Du kan inte ta ett folkligt initiativ som du kan göra i EU-sammanhang. Hur skall du göra som medborgare för att påverka? Det är med dessa möjligheter som demokratin prövas. Hur skall man kunna fånga upp vad människorna tycker?

JG: Du håller på att skriva en bok. När kan vi vänta den?

AMP: Efter valet.

JG: Och den kommer att handla om dina erfarenheter från åren som riksdagsledamot eller...?

AMP: Den kommer att vara en personlig beskrivning av Riksdagens ställning i den svenska demokratin. Den kommer att handla om demokratifrågor, konstitutionella frågor. Den kommer inte vara privat. Den kommer inte vara skvallrig.
Presidentstyre och återgång till personval i enmansvalkretsar

JG: Är det något du skulle vilja ta upp som vi inte har tagit upp?

AMP: När det gäller frågan om hur man skall göra för att förbättra demokratin, finns det ett antal komponenter i maktdelningsfrågan, som jag tycker är viktiga att föra in. Här finns det två saker som jag tycker är särskilt viktiga.

Det ena är att vi får ett slags presidentstyre, där statsministern väljs vid allmänna val och inte av Riksdagen. På det sättet skulle vi få ett större mått av oberoende mellan den verkställande makten och den lagstiftande makten. I USA har Bill Clinton sagt, att man som president måste ha respekt för Kongressen annars kan man inte få Kongressens stöd. Så skulle en svensk statsminister aldrig yttra sig. Hade vi fått en sådan ordning i Sverige hade det varit bra men det hade varit att ta ett jättekliv från vad som är den svenska traditionen så därför tror jag inte att den tanken är realistisk. Men visst skulle det ha varit väldigt bra.

En annan åtgärd, som jag tycker vore välkommen, vore att vi återgick till personval i enmansvalkretsar. Jag tror inte så mycket på personval inom ramen för det proportionella partivalssystem vi har. Det är något som bara främjar inbördes kannibalism, något som är förödande för det politiska samarbetet. Däremot personval i enmansvalkretsar. För då får vi en helt annan koppling mellan ledamoten och valkretsen med ett helt annat ansvarsutkrävande. Då blir det svårare att komma till sin valkrets och säga, att jag röstade ja i den eller den frågan därför att partiledaren sa så trots jag vet att ni var emot. Då säger dom: Ja, men det gör att du inte kommer att få vårt stöd nästa gång vi går till val.

Sedan finns det saker som är viktiga att genomföra som inte kräver någon grundlagsförändring. Det är bland annat kravet på att partierna skall redovisa sin ekonomi. Man skall redovisa hur man använder skattebetalarnas pengar. Man skall redovisa vilka större gåvor man får från privata bidragsgivare. Jag tycker vidare att riksdagsgrupperna skall vara självständiga juridiska personer så att man får en ordentlig bodelning mellan partierna och riksdagsgrupperna. Och dom pengar som avsätts för riksdagsledamöternas arbete - i dag 250 miljoner per år - skall gå till riksdagsledamöterna och inte som nu in i partikassorna. Så görs det i stort sett i alla andra länder. Då kan vi riksdagsledamöter göra självständiga utredningar. Vi får möjlighet att själva forma vårt uppdrag och behöver inte vara beroende av vad partiet tycker att vi skall göra. Det behövs inga grundlagsförändringar för att genomföra det här slaget av förändringar. Det är förändringar man kan göra idag. Bara viljan finns - hos partieliterna!

Riksdagens Nätverk i demokratifrågor presenterar sig som "en styrgrupp med en företrädare för vart och ett av de sju riksdagspartierna". När DSM-samtalet publicerades i våras hade styrgruppen följande sammansättning:

Marianne Berg (v)
Sven Bergström (c)
Annelie Enochsson (kd)
Eva Flyborg (fp)
Anne-Marie Pålsson (m)
Peter Rådberg (mp)
Björn von Sydow (s)

Nu efter riksdagsvalet ser det annorlunda ut - exempelvis ingår Anne-Marie Pålsson inte längre. Hur det förhåller sig med SD vet vi inte och inte heller om SD har fått en plats i denna för demokrati främjande sammanslutning?

Läs också

All offentlig makt i Sverige utgår från folket – del 1 och del 2
Intressant korrespondens med svenska riksdagsmän samt
Krafter som inte vill oss väl.

lördag 27 november 2010

All offentlig makt i Sverige utgår från folket – del 2

DSM-samtal med Anne-Marie Pålsson – del 2


Utnämningsmakten instrument för maktmissbruk?

JG: När det gäller att utöva makt utifrån partiledarposition, talar du om utnämningsmakten som ett viktigt instrument. Hur tycker du att detta instrument används? Är det ett instrument som missbrukas?

AMP: Det finns många slags utnämningar. Det kan gälla utnämningar av en landshövding, en generaldirektör, en ambassadör. Här har vi haft en hel del diskussion. Det har sagts att här skall det inte vara belöningar till avdankade politiker. Men så har vi ett annat slags utnämningar. Det är dom som sker inom ramen för riksdagsarbetet. Dom diskuteras inte alls lika mycket. Det kan handla om - för att ta ett exempel - vem i riksdagsgruppen, som skall få förtroendet att utveckla partiets politik när det gäller exempelvis jämställdheten eller arbetsmarknaden. Den som får förtroendet att utveckla politiken inom det ena eller andra området får ett övertag gentemot sina kompisar i riksdagsgruppen. Dom kan vara med att påverka, dom kan vara med att synas utåt, bli kallade till konferenser och får därmed också möjlighet att flytta fram sina egna positioner. Dom utnämningarna görs formellt av Riksdagen eller riksdagsgruppen men det är alltid partiledaren som bestämmer vilka personer, som skall väljas. Det här gäller också vilka som skall sitta i olika styrelser och olika utredningar. Jag räknade ut att det var omkring 200 olika uppdrag som på detta sätt delades ut till den moderata riksdagsgruppen. Och det är alldeles uppenbart att de som får uppdragen är personer som partiledaren har förtroende för.

JG: Kan du tänka dig att den här utnämningsmakten har en begränsning på det sättet, att medierna utövar ett slags urvalsmakt. Detta genom att medierna väljer vilka som skall hamna i medias fokus och då i en positiv mening, medan andra hamnar i den så kallade mediaskuggan eller rentav uppmärksammas på ett misskrediterande sätt? Det kan ju ligga nära till hands att partiledarna till olika uppdrag väljer personer som går hem i medierna.

AMP: Jag tror snarare att den som vunnit partiledarens öra och fått ett viktigt uppdrag också hamnar i medias fokus.
Nu vill jag också säga att man får inte vara naiv. Hade jag varit partiledare hade jag självklart valt dem, som vill utveckla partiets politik på det sätt, som jag tror är bäst. Jag skulle naturligtvis inte valt någon som var öppet oppositionell. Det vore ju korkat. Så det är logiskt att det blir på det här viset men samtidigt måste man ha klart för sig, att man på det här sättet får en grupp ja-sägare och lydiga tjänstemän - lydiga i förhållande till partiledaren.

JG: Den fråga jag ställde har också koppling till detta med de ständigt återkommande undersökningarna om förtroendet till olika ministrar liksom medias återkommande betygssättning av hur dom sköter sitt jobb liksom hur de i största allmänhet ”går hem” i media. Det förefaller rimligt att tänka sig att media på detta sätt påverkar själva urvalet av de som skall väljas.

AMP: Nu talar du om en annan slags utnämningar. Nu talar du om vilka som skall väljas till statsråd. Det är klart att det valet bestäms dels av vilka partiledarna har stort förtroende för, dels av vilka som ”gör sig bäst i media”. Media är en så stark recensent. Om någon utses som media ständigt kritiserar så spiller det över också på partiet.

Medias roll som överdomare
JG: Här har media kommit att spela en alltmer aktiv roll. Om det då dessutom är så att media är styrt av vissa politiska preferenser, får media även den vägen ett extra stort inflytande.

AMP: Medias självpåtagna roll som ett slags överstepräst eller överdomare tycker jag är allvarlig. Vi har ju nu sett i flera valrörelser, att media följer sin egen logik. Nu senast 2006 handlade det om att media var trött på Göran Persson och gången innan 2002 tyckte man att Bo Lundgren var tjatig med sina skatter..
Vad media tycker är klokt och vad media vill stödja kan utan tvekan påverka valutgången. Till detta kommer att vi vet inte vad som är medias agenda. Media behöver inte redovisa sina bevekelsegrunder och vilka lojalitetsband det finns mellan journalisterna och andra personer, var pengar kommer ifrån, vilka uppdrag dom har och så vidare. Om det sägs aldrig något.

JG: Det är ett område som DSM i många år borrat i.

AMP: Det tycker jag är mycket viktigt.

Grundlagspropositionen

JG: När det gäller den nu lagda grundlagspropositionen. Vad har du för förhoppningar om den?

AMP: Det är ganska blygsamma förändringar man kommer med. Där finns två förslag som man kommer att försöka göra lite större nummer av.
Det ena handlar om att sänka spärren vid personvalet till 5 procent. Det spelar egentligen ingen större roll. Det innebär bara att man skulle öka antalet personkryssade från 8 till säg 13 personer i Riksdagen. Det är inget som har någon betydelse.

Det andra är att man kommer att införa någon form av normprövning av lagarna. Det är emellertid lite att slå in öppna dörrar. Den möjligheten finns redan idag genom att vi i svensk lag inkorporerat Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Den som känner sig kränkt med avseende på dessa rättigheter kan redan idag vända sig till Europadomstolen.

JG: Vilket är mycket jobbigt och krångligt.

AMP: Det är väldigt jobbigt. Ja. Så vad man nu vill göra är att ta bort det så kallade uppenbarhetsrekvisitet, vilket öppnar för en friare normprövning.
Det blir på det här lite försiktiga sättet, när man - då det gäller grundlagsfrågor - aldrig vågar göra partipolitik. Därför blir det mest bara andefattiga förslag man kommer med. Till det kommer att de förslag man kommer med är förslag som gynnar partierna. Björn von Sydow skrev en artikel om detta 1989, där han just pekar på att i grundlagsarbetet är det regelmässigt de partiinterna intressena som bevakas.
Då kan jag tycka att det är sorgligt, att grundlagsutredningar inte följs och bevakas på ett mer aktivt sätt av media liksom heller inte av allmänheten och att man inte ställer kritiska frågor. Varför tycker ni att det är bra med medborgarinitiativ på kommunal nivå och varför tycker ni det är bra med medborgarinitiativ på EU-nivå samtidigt som ni säger blankt nej till medborgarinitiativ på nationell nivå? Vad är det som gör att ni inte vill ha konkurrens på er egen nivå?

I en utredning skriver man: ”Inga medborgarinitiativ på nationell nivå, därför det hotar demokratin.” Däremot stärker det demokratin när sådana initiativ tas på kommunal nivå. Hur får man den ekvationen att gå ihop?

JG: Nu nämner du en sak som du uppenbarligen skulle önska, nämligen att det skulle vara mer öppet för folkomröstningar på nationell nivå. Är det något annat som du skulle ha önskat att grundlagsberedningen hade lagt förslag om?

AMP: Jag vet inte om just detta skall ingå i grundlagen men jag kikade på transparensen, när det gäller de politiska partiernas ekonomiska redovisning. Det finns en organisation som heter IDEA, som gör jämförelser gällande det demokratiska tillståndet i olika länder. Då har man bland annat tittat på vilka krav som ställs på öppenhet, när det gäller varifrån de politiska partierna får sina pengar, hur partierna använder sina pengar och så vidare. IDEA hade 27 olika parametrar, varav 24 kunde besvaras med ja eller nej. Jag kollade hur det såg ut för samtliga länder och gjorde så att ”ja” fick en etta och ”nej” fick en nolla för att sedan få ett mått på vilka krav som finns i olika länder, när det gäller öppenheten i denna redovisning. Det visade sig då att Sverige är det land, där man ställer minst krav på en sådan redovisning. I själva verket finns det hos oss inga krav alls. Även om det kanske inte krävs en grundlagsändring måste vi sluta med denna mörkläggning.

Mörkandet av vilka som arbetade för STASI

JG: En annan öppenhetsfråga, som har aktualiserats på senare tid, gäller frågan om publicering av uppgifter om vilka svenskar, som tog uppdrag från STASI. Hur ser du på den frågan?

AMP: Det är samma sak där med öppenheten. Frågan är känslig men i nästan alla andra länder redovisar man vilka personer som varit inblandade. Jag tycker att det är mycket egendomligt att man inte gör det i Sverige.

JG: Det är både SÄPO och justitieministern som motsätter sig en sådan redovisning. SÄPO möjligen i eget intresse då i varje fall jag är övertygad om att SÄPO blev infiltrerat liksom liknande organisationer runtom i världen.

AMP: Det vet jag ingenting om. Det enda jag vet är, att den som överväger att ägna sig åt den här typen av verksamhet och låter sig sugas in i verksamheten skall veta att när min uppdragsgivare tappar greppet och förlorar sin makt, då riskerar jag också att få mitt namn offentliggjort. Det skall finnas det som väger ner den andra vågskålen. Man skall inte bara få fördelar och sedan veta att om något händer så skall ändå mitt namn vara skyddat.

JG: Nu är det så att i Sverige är det inte bara så att samhället skyddar de här personerna. Man prisger samtidigt de som var offer för dessa personers verksamhet. Det är en annan problematik som inte har tagits upp i debatten.

AMP: Jag tycker att det här är ytterligare ett exempel på vilken slutenhet det finns i det svenska demokratiska systemet. När man pratar om svensk demokrati plockar man bara ut en bit i sänder. Man anstränger sig inte att skaffa sig en helhetsbild, att betrakta vårt system utifrån ett helikopterperspektiv. Hade man gjort det hade man sett att Sverige avviker på ett mycket, mycket tydligt sätt från andra länder.

JG: Är det inte samtidigt märkligt att medierna i verkligt känsliga frågor spelar med i mörkläggandet?

AMP: Medierna har sin logik. Dom vill sälja lösnummer.

JG: Det skulle dom kunna göra även genom att bryta igenom mörkläggandet.

AMP: Ja. Det kan förstås också vara så att det hos medierna kan finnas ett intresse att skydda olika personer. Jag känner inte riktigt till hur media tänker. Men nog tycker jag att media borde ställa frågan: Varför skall detta med STASI-svenskarna inte offentliggöras?

JG: Som vi tidigare talade om har du liknat Riksdagen vid ett skådespel med ett antal statister. Nu skall du lämna det här skådespelet. Är det inte så att du då förlorar möjlighet att medverka till dom förändringar du är besjälad av?

AMP: Egentligen tror jag att man har större möjligheter att påverka idédebatten om man står utanför Riksdagen. Riksdagen är ett maktorgan. Vi skall spela med i ett maktspel genom att rösta på den linje, som vår företrädare sagt att vi skall rösta på. Vår uppgift är att baxa igenom regeringens förslag. Det finns mycket litet utrymme för en riksdagsledamot att driva en egen fråga. Framförallt inte att driva en fråga i strid med partiledaren. Så den som vill driva en idédebatt gör klokast i att finnas utanför Riksdagen. Den har mycket större frihet, mycket större möjlighet att skapa engagemang i olika frågor. Det är möjligt att jag kommer att driva demokratifrågor utanför Riksdagen. Skriva och berätta. Jag har ju varit inne i den här svarta boxen. Jag vet hur det är, hur det funkar.

Läs också
All offentligt makt i Sverige utgår från folket – del 1

Ny medarbetare i DSM fr.o.m. nr 5/2010

CARIN STENSTRÖM

Tidigare chefredaktör Världen idag.
Idag fristående opinionsjournalist

KD:s kris – från folkrörelse- och idéparti till toppstyrd partidemokrati.

Demokratins och välfärdens sönderfall 1 och 2

fredag 26 november 2010

Storbritannien vill ut ur EU

Från Snaphanen:
”Som den första stora europeiska tidningen lanserar engelska The Express idag på förstasidan en kampanj och underskriftsinsamling för att få Storbritannien ut ur EU. Med Lissabonfördraget inrättas ett formellt förfarande för hur ett medlemsland avgår från EU, den fanns inte tidigare och är ganska lätt för oss som ännu inte har skrivit in EU i grundlagen såsom den svenska riksdagen på egen hand gjorde igår. Det är bara att komma igång. Det finns en majoritet mot EU i Storbritannien, låt oss testa om det finns i Danmark.”


Ut ur EU

Nästan ingenting som EU har föreslagit eller antagit har gynnat Storbritannien - vår trålarflotta har ödelagts av den gemensamma fiskeripolitiken medan våra skattebetalare har upptäckt att de massivt subventionerar ineffektiva franska och polska jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vi fick höra att det skulle vara en ekonomisk katastrof att stanna utanför euroområdet ändå är det nu klart bortom allt tvivel att det motsatta var sant. Att gå med skulle ha varit katastrofalt och avlägsnat Storbritanniens oförmåga att variera sina räntor och växelkurser som passar ekonomiska förhållanden och försatt oss i en depression. "De senaste två decennierna av europeisk integration har vänt den europeiska kontinentens ekonomier från några av världens industriella stormakter till medelmåttor som fastnat bland de globala eftersläntrarna.Det är dags för Storbritannien att lämna den Europeiska Unionen.”

Se även andra gränslösa välsignelser.



Margaret Thatcher

”I sitt tal i Brügge i september 1988 framförde Europaentusiasten Margaret Thatcher det positiva med EG= Europeiska Gemenskapen men för första gången visade hon också tydligt hur främmande hon kände sig inför tendensen till ”storslagen retorik och politisk hästhandel” som utgjorde ”europeiskt statsmannaskap”. Utmärkande för detta tal var att Margaret Thatcher ville bevara nationerna var och en för sig och inte försöka förvandla det blivande EU till en superstat. Talet mottogs positivt men kan nog sägas vara början till slutet för Margaret Thatcher och den politik hon ville föra enligt flera samtida källor.”

Vidare:
”Vi vill se Europa mer enat och med en större känsla av ett gemensamt mål men det måste vara på ett sätt som bevarar de nationella traditionerna, den parlamentariska makten och känslan av nationell stolthet i det egna landet; för allt detta är källan till Europas vitalitet genom alla århundraden.”

Läs mer

Kanske kan vi hoppas på att EU:sagan snart är över.
EU:s president är oroad



ex svd svd svd svd svd svd svd ab dn ex dn ab d gp

All offentlig makt i Sverige utgår från folket?


Anne-Marie Pålsson (m), Foto: scanpix

I en artikel från 2009 meddelade Anne-Marie Pålsson, (m) följande:

"Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna
Jag tycker inte att det är meningsfullt att verka i riksdagen under nuvarande omständigheter. Riksdagen fungerar inte på det sättet jag förväntat mig. Partiledningarna bestämmer allt och utrymmet för oss ledamöter att representera våra väljare är obefintligt. Det skriver moderaternas Anne-Marie Pålsson som idag meddelar att hon inte ställer upp för omval.”

Här följer en intervju med Anne-Marie Pålsson från nr 3 2010 i DSM.
(del 1).

Tidskriften DSM (Debatt • Sanningssökande • Mediakritik) utkom med sitt första nummer våren 1945 med en portalartikel av Bertil Ohlin. Då uttyddes DSM Den Svenska Marknaden.

Maktkoncentration i stället för maktdelning.

JAN GILLBERG: En väl fungerande demokrati utmärks av en tydlig maktdelning. Vi talar om den första, den andra och den tredje och ibland också om den fjärde statsmakten.


Montesquieu var först och tydligast med att framhålla vikten av balans mellan de olika statsmakterna. Hur menar du att denna balans fungerar i Sverige?


ANNE-MARIE PÅLSSON: Illa.

JG: Illa...

AMP: Den fungerar inte alls. Vi har här i Sverige med 1974 års grundlag valt en form av demokrati, som är skriven på ett helt annat sätt. Den är formulerad i termer om maktkoncentration i stället för maktdelning. Det är en medveten handling.

När man 1974 slutligen lämnade den gamla grundlagen från 1809, hade man som en idé att folkets uppfattning skulle ha fullt genomslag i den politiska processen. Ingenting skulle hindra detta. Ingen första kammare skulle kunna försena den. Inga domstolar och jurister skulle kunna ändra det som folket hade bestämt. Inget trilskande parlament.

Allt som folket hade sagt sig vilja få åtgärdat vid ett val skulle också åtgärdas. Med det försvann allt vad maktdelning heter. Det blev en total maktkoncentration i händerna på Riksdagen. Riksdagen blev den enda beslutsfattaren. Den enda som bestämde över budgeten. Det var Riksdagen som skulle utse statsministern. Ingen annan. Och det skulle inte finnas någon juridisk överrock som granskade de lagar som Riksdagen stiftade. Vi fick en grundlag som lade all makt i händerna på Riksdagen.

Riksdagsledamöterna statister i ett välredigerat skådespel

JG: Så var grundlagen formulerad men så blev det sedan inte.

AMP: Nej, tyvärr var det så att den makten stannade inte hos Riksdagen. Riksdagen blev liksom en halv halt (1). Med den form av extrem parlamentarism vi har i Sverige rinner makten bara igenom Riksdagen för att sedan landa i händerna på statsministern.

JG: Vi har således fått en process räknat från 1974 bort ifrån det som var avsikten, nämligen en maktkoncentration till Riksdagen för att istället få en maktkoncentration till som det brukar heta ”Rosenbad” och därmed också en ny obalans. Jag vet att du liknat Riksdagen av idag - inte den som hade den där makten som 1974 års grundlag föreskriver - ”en samling statister i ett välredigerat skådespel”. Hur skulle du vilja beskriva det där skådespelet?

AMP: Det är ungefär som monarkin i den svenska historien. Man vill visa upp en fasad av en levande demokrati, av en stark Riksdag, en mäktig Riksdag. Då skickar man fram ett antal riksdagsledamöter, ibland hela Riksdagen för att förkroppsliga den här makten. Men det här är ju bara ett spel. Det är inte Riksdagen som i realiteten självständigt stiftar lagar. Riksdagen gör det som partiledarna säger att riksdagsledamöterna skall göra. Man kan säga att Riksdagen och de olika riksdagsgrupperna fjärrstyrs från partieliterna och de olika partikanslierna. Och ytterst är det förstås från det partikansli, vars partiledare förfogar över statsministerposten.

JG: Den här koncentrationen du talar om till partiledarna och då främst till den partiledare som innehar statsministerposten, anser du att den gått så långt, att den utgör ett - i någon rimlig mening - hot mot demokratin?

AMP: Ja, om man med demokrati menar mer än rätten att var fjärde år kunna lägga sin röst på det parti, som man tycker är bäst. Om man menar mer än rätten att få uttrycka sin egen uppfattning, så tycker jag, att demokratin i Sverige har en rad brister. Det borde finnas mer av möjlighet för väljarna att påverka det politiska skeendet.

1970-talets extrema tilltro till partierna

JG: Hur vill du förklara att det blivit på det här sättet?

AMP: Jag har borrat i frågan och försökt hitta vad som ligger bakom de tankar, som kom på pränt i 1974 års grundlag. Det jag kommit fram till är, att vi vid den här tiden hade en extremt stor tilltro till partierna. Det var ju partierna, som var bärare av demokratin och det politiska samtalet. Det var genom att engagera sig i de olika partierna, som människorna kunde påverka politikens innehåll. Det där tankespåret fungerade så länge som partierna attraherade stora skaror av befolkningen. Det var där det politiska samtalet fördes. Och då är det ganska logiskt att Riksdagen kom att bli den som hade att expediera vad de olika partistämmorna hade beslutat.

Vi skall också komma ihåg att det var ju socialdemokraterna som mycket var arkitekterna bakom det här tänket och att det inom den socialdemokratiska familjen fanns en maktdelning, som vi ofta glömmer bort. Där finns LO, där finns brödraskapet, där finns ungdomsförbund, där finns kvinnoförbund, där finns nykterhetsförening.

Men det där har kommit till vägs ände för att i dag spelar partierna inte den roll de en gång spelade. Jag bad Riksdagens utredningstjänst kolla medlemsantalet i de politiska partierna. Det visade sig att efter 1970 - det år från vilket det finns uppgifter - toppade antalet medlemmar 1980. Detta år fanns det 1,3 miljoner personer, som var medlemmar i något parti. I dag är siffran 250 000. Det betyder att idag är bara 4 procent av valmanskåren partianslutna. Då kan man säga att allt som var den bärande tanken bakom 1974 års grundlag är överspelat. Partierna är inte längre navet i demokratin. Då måste man hitta något annat.

JG: Vi har haft - som du beskriver det - en process då Riksdagen förlorat i makt och därmed sina möjligheter att påverka utvecklingen. Samtidigt har vi haft ett slags mellanstadium, där partierna ännu spelade en roll - en roll som förminskats i kraft av dom allt färre medlemmarna. I stället blir det partiledningarna som tar över. Hur upplever du den processen sett utifrån partiledarperspektivet? Är det någonting som partiledningarna eftersträvat och önskar?

AMP: Det tror jag. I Sverige är vi ovilliga att prata om makt. Makt är liksom något fult. När man skall göra något heter det att man vill påverka skeendet. Det låter lite mer aptitligt. Men självfallet handlar politik om makt. Ju mer makt jag har, desto större är mina möjligheter att kunna påverka.

En partiledare eller en person som eftersträvar att bli partiledare måste av nödvändighet vilja ha makt. Det gällde för Göran Persson. Det gäller för Fredrik Reinfeldt. Det gäller för Mona Sahlin. Det gäller alla som vill påverka skeendet. Det är makten som är viktig.

Tjänstemannarekryteringen till Riksdagen farlig för demokratin

JG: Man kan också tänka sig en annan konsekvens av detta med att partierna inte längre är de folkrörelser de en gång var, nämligen att det blir en speciell rekrytering av partiledare. Att vi får partiledare som ser de här möjligheterna till en till partiledarskapet koncentrerad maktutövning, Och det gör att vi inte på samma sätt som förr väljer folkledare utan vi väljer maktpelare. Kan det ligga något i det?

AMP: Det ligger alldeles säkert något i det. Samtidigt är jag ganska övertygad om att dom gamla partiledarna också var maktmänniskor. Värre tycker jag det är, hur vi rekryterar in folk till Riksdagen. Tittar man närmare på detta finner man, att alltfler av dom som sitter i Riksdagen har en bakgrund som partitjänstemän. Dom kommer in som ombudsmän, politiska sekreterare. Dom börjar sin politiska karriär vid unga år som politiska tjänstemän och tar sig sedan in i Riksdagen på ett folkligt mandat. Det tror jag skiljer situationen av i dag från hur det var för tjugo, trettio år sedan. Då var det personer som på ett helt annat sätt hade förankring ute i verkligheten och som sedan fick väljarnas uppdrag att representera dem. Detta att vi på detta sätt fått en Riksdag med alltfler politiska tjänstemän, politiska broilers är farligt för demokratin. På det sättet trampar man på själva idén om en representativ demokrati.

JG: En liknande förändring kan man se, när det gäller vilka som räknas som Sveriges Viktigaste Opinionsbildare i samband med den årliga omröstning DSM sedan nu många år anordnat. Vad man här kan se är, hur professionella ”tyckare” typ journalister kommit att räknas som allt viktigare opinionsbildare. Och i den mån det är politiker som enligt dessa omröstningar anses gälla som viktiga opinionsbildare är det politiker, som vuxit upp med politiken. I båda fallen handlar det om ett slags tjänstemannastyre.

Dom man saknar - både i Riksdagen och den offentliga debatten - jämfört med bara för femton, tjugo år sedan är inte minst representanter för företagandet. Då deltog företagsledare som Pehr G Gyllenhammar, Curt Nicolin, Hans Stahle och många fler i den offentliga debatten. Och i Riksdagen var företagandet med exempelvis Erik Hovhammar representerat på ett helt annat sätt än i dag.

Även här har man fått en förskjutning från representativitet till att professionella - vi kan kalla det - maktspelare, dit jag även räknar våra mest etablerade journalister, lyckats skaffa sig ett starkt ökat inflytande på hela den politiska processen.

AMP: Men det kan också finnas andra förklaringar till detta. Det ena är att näringslivets företrädare har funnit att det är ingen maktposition att sitta i Riksdagen. Det andra är att dom har inte samma behov som förr av dom politiska spelarna i Sverige. I dag röstar företagarna med fötterna. Är det näringspolitiska klimatet i Sverige dåligt, väljer man att lägga sin verksamhet någon annanstans. Den svenska politiken har i dag mindre betydelse för näringslivet.

Fotnot 1)
(1) Ryttarterm för momentet att få hästen att stanna till för att sedan direkt ta ett steg framåt.

Anne-Marie Pålsson: De Nya Moderaterna och folkstyret och Bryssel visste vad som skedde i Grekland.


Ulf Nilson: Svensk politik är en skyddad verkstad
Vi har belagt oss själva med ett slags censur.Svensk politik är en skyddad verkstad, där bossarna och handgångna bestämmer att landet mår bäst av att man inte tacklar de verkligt stora problemen.
Läs mer

I nr 3/2010 av DSM kan man också läsa om Aftonbladets kulturchef.
Åsa Linderborg (gv = Gramsci-vänstern) gick sönder när Berlinmuren föll.

Ny medarbetare i DSM fr.o.m. nr 5/2010

CARIN STENSTRÖM

Tidigare chefredaktör Världen idag.
Idag fristående opinionsjournalist

KD:s kris – från folkrörelse- och idéparti till toppstyrd partidemokrati.

onsdag 24 november 2010

Skillnad på folk och folk

Alla fattigpensionärer, sjukskrivna, arbetslösa, handikappade och de svenskar som fortfarande har ett arbete kan i alla fall glädja sig åt att ”finanseliten” inte har drabbats av den ekonomiska krisen. Med tanke på att räntan på pengarna som vi eventuellt kan avvara och sätta in på banken är så låg så undrar man hur bankdirektörerna kan ta ut så höga löner!! Till skillnad från oss andra kan de skratta hela vägen till banken.

Finanselitens höga löner

Sverker Martin-Löf, ordförande Industrivärden: 4,9 miljoner kronor. Foto: PATRICK SÖRQUIST

Anders Borg kritisk till de höga nivåerna
Publicerad: 24 november 2010, 07.47. Senast ändrad: 24 november 2010, 10.52

2009 var ett hemskt år. Finanskrisen höll fortfarande stora delar av världen i ett järngrepp och många svenska företag var illa ute. Men allt det där verkar avlägset i den granskning av finanstopparnas löner för 2009, som SvD Näringsliv publicerade på nätet i måndags, trots att flera toppdirektörer sänkte sina löner.

– Finansbranschen har här ett förtroendeproblem, säger finansminister Anders Borg

Mångmiljonlöner trots finanskrisen
Publicerad: 22 november 2010, 17.58. Senast ändrad: 24 november 2010, 07.24

”Vd:arna i de stora bankhusen sänkte sina löner från inkomståret 2008 till 2009. Likaså sjönk inkomsten av tjänst för flera av toppmedlemmarna i familjen Wallenberg. Trots det drog Marcus och Jacob Wallenberg in 30 miljoner i lön 2009.

"Några som däremot ökade sin inkomst mellan de båda finanskrisåren 2008 och 2009 var huvudmännen i sommarens haveri i HQ Bank.

Mats Qviberg och Stefan Dahlbo.Foto: Scanpix och Magnus Hjalmarson Neideman
Den numera utskällda och sparkade tradingchefen Fredrik Crafoord på HQ Bank deklarerade inkomståret 2008 för knappt 3,1 miljoner från tjänst. 2009, däremot, kammade samme Crafoord in 10,4 miljoner.

Stefan Dahlbo, dåvarande och numera sparkad vd i HQ:s storägare Öresund, ökade under åren inkomsten mera modest, från 4,8 till drygt 5 miljoner kronor. Mats Qviberg själv fick också mera betalt: 2,7 miljoner kronor under 2008 och drygt 4 miljoner under 2009, visar granskningen. ”

Matteus 13:12
Ty den som har, åt honom skall varda givet,
så att han får över nog;
men den som icke har,
från honom skall tagas också det han har.

Nu har landsförräderiet trätt i kraft

SVERIGEDEMOKRATERNA SKALL DEMONSTRERA MOT GRUNDLAGSÄNDRINGARNA.
Tid: IKVÄLL KL. 17.00
PLATS:Kungliga Dramatiska teatern i Stockholm
Demonstrationen gäller för Sverige och det svenska folket.
Vänsteraktivister och AFA bl.a. gör sig inte besvär




Grundlagsändringen i korthet:
”Invandrarna behöver inte lära sig svenska

• Invandrare får grundlagsskyddade rättigheter att segregera sig själva från sitt nya hemland och den svenska befolkningen. De behöver inte lära sig svenska eller på något annat sätt anpassa sig till Sverige. Sfi kan läggas ned. Där kan staten spara många miljoner.

• Skolan blir skyldig att erbjuda inte bara hemspråksundervisning utan undervisning på alla världens språk och dialekter. ”En vietnamesisk invandrarfamiljfamilj i Blattnicksele kan med grundlagen som skydd kräva att den lokala skolan anställer en vietnamesisktalande lärare enbart för deras barn” skriver bloggen Hayekinstitutet, som kallar den nya grundlagen ”en snygg liten statskupp”.
• Sjukvården tvingas anställa personal som talar alla tänkbara språk och dialekter, till exempel swahili, pashto och dari. Svenska invandrare talar omkring 200 olika språk, varav arabiska nu är det tredje största efter svenska och finska. Alla språk ska givetvis finnas tillgängliga för invandrarna.
Att vara svensk medborgare förlorar sin betydelse. I lagtexten byts konsekvent orden ”varje medborgare” ut mot ”var och en”. Var och en som råkar uppehålla sig i Sverige, även illegalt, får samma status som de svenska medborgarna. Infödda svenskar som har byggt upp landet har därmed samma värde som illegala invandrare.”

Uppföljningen på regeringsformen från 1809 är den regeringsform som kom 1974, även den instiftad den sjätte juni.

1§ All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.

Biskop Thomas frihetssång

Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älska frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.

DÖDSANNONS



svd sds db gp dn dn dn dn svd svd svd gp

Den svenska kulturelitens "demokratiska" inställning till SD

I Svenska Dagbladet idag kan vi läsa om ”kultureliten” och deras sätt att se på Sverigedemokraternas framgångar i valet.

Kungliga Dramaten är hela Sveriges nationalscen som med hjälp av svenska folkets hårt beskattade inkomster fortfarande existerar! (min kommentar)

"Stockholms poesifestival ska hållas på Dramaten och beslutet att fokusera på främlingsfientlighet är enligt arrangörerna en reaktion på valresultatet och Sverigedemokraternas framgångar.
Foto: Carto Lein, Bertil ERicson/Scanpix

Kultursverige agerar mot SD
Publicerad: 24 november 2010, 00.03

Flera teatrar och museer planerar manifestationer mot att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Andra ser problem med att göra markeringar mot ett demokratiskt valt parti.

Håll för öronen Jimmie Åkesson!” är rubriken på inbjudan till Stockholms poesifestival som hålls på onsdag på Dramaten. Årets festival, som fokuserar på främlingsfientlighet, är enligt arrangörerna en reaktion på valresultatet.

Initiativet är långt ifrån det enda, visar SvD:s genomgång. Kulturhuset i Stockholm, Örebro länsteater och Kalmars länsteater finns bland dem som nästa år kommer att intensifiera sina satsningar mot främlingsfientliga krafter som ett direkt resultat av SD:s valframgångar.”

–Alla är extremt illa berörda av att de kom in i riksdagen. På teatrarna är man rätt skärrad eftersom partiets budskap motverkar mycket av det man försöker göra på teatern, att värna de humanistiska värdena, säger Sophia Artin, Teater Galeasens chef."

”Erik Almqvist, sverigedemokratisk riksdagsledamot, säger att han inte är förvånad över kulturinstitutionernas reaktion.
–Vi ser att vi på lång sikt behöver ta en strid med stora delar av kultursektorn. Den är väldigt politiserad och under en lång tid har radikala krafter fått sätta dagordningen och utnyttja och missbruka kulturen i politiska syften. ”

.....

Melanie Phillips är en intressant brittisk journalist som kommit ut med en bok ur vilken det fanns ett citat om ”intelligentian” och deras brist på sunt förnuft.

Boken heter:

The World Turned Upside Down: The Global Battle Over God, Truth, and Power , 459 sider.

Från Snaphanen i översättning:

”Melanie Phillips:

”På de frågor som är aktuella i dag är det intelligentian som anger tonen och innehållet i debatten - och det är hos intelligentian de mest irrationella och trångsynta åsikterna om dessa frågor finns. Det beror på att kärnan i detta fenomen är att sanningen ersätts av ideologi. Snarare än att följa bevismaterial för att komma fram till en slutsats förvränger ideologin fakta för att passa en styrande idé. Ideologi är alltså i sig skadligt för både sanning och förnuft.

Det är intelligentian som är attraherade av ideologi - eller dogmen som en styrande idé. Icke-intellektuella människor har lite tid för den ytliga världen av teoretiserande och är generellt för upptagna med det dagliga slitet för att försörja sig. Det är på universiteten, som ideologier i moralisk och kulturell relativism och postmodernism bestämmer begreppen moral och den objektiva sanningen, och det är de intellektuella klasserna - de förmodade väktarna av förnuftet - som har förvandlats till förstörarna av förnuftet.

Dessutom är de mest välutbildade ofta de mest högmodiga. De tenderar därför att dras till teorier som utlovar utopi. Men Utopia 1) infinner sig aldrig. Så frustrerade utopister skapar undantagslöst syndabockar på vilka de tar ut sin ilska. Därav de olika sekulära inkvisitionerna.”

Melanie Phillips är mest känd för sin kontroversiella spalt om politiska och sociala frågor, som kan läsas i Daily Mail.

Belönad med Orwells journalistpris 1996 är hon författare till ”All Must Have Prizes”, en uppmärksammad studie av Storbritanniens utbildnings-och moraliska kris, vilket ledde till raseri bland pedagoger och glädje och lättnad av föräldrarna. Hennes idéer har påverkat politiker i både regeringen och oppositionen, som följer henne strider i kulturkriget med fascination. Framställs som konservativ av sina motståndare, men själv föredrar hon att tänka sig själv som en som försvarar äkta liberala värderingar mot försök att förstöra den västerländska kulturen inifrån.

Hon är också författare till The Sex-Change Society: Feminised Britain and the Neutered Male (det feminiserade Storbritannien och den kastrerade hanen) publicerad av the Social Market Foundation, America's Social Revolution, och The Ascent of Woman , en historik om idéerna bakom den kvinnliga rösträttskampanjen. Hon skrev också en pjäs, Traitors (Förrädare), som genomfördes vid Drill Hall i London år 1985.

Melanie Phillips har också skrivit andra intressanta artiklar som man då och då kan läsa om på den utmärkta bloggen Snaphanen.

Här är två artiklar, den ena handlar om den islamiska terrorn i Storbritannien och den andra om att det australiska folket börjar få nog av mångkulturalism.

Melanie Phillips:
Till vår eviga skam
Storbritannien är fortfarande ett centrum för islamisk terror.

Politiker hör slutligen folk säga "nog nu"

Väljarna i Australien och Storbritannien har fått sitt lystmäte av det mångkulturella samhället som är ”out-of-control”.

Vid första tanken skulle Julia Gillard s HELOMVÄNDNING över invandringen verkar vara lika otrolig som Osama bin Laden sjungande Star Spangled Banner…!

Läs båda artiklarna.

Intelligentian i Sverige? Är det den politiska nomenklaturan eller är det den självutnämnda kultureliten bestående av vänsterjournalister och annat löst folk? Man börjar fundera. Värna de humanistiska värdena! Är det humanistiskt med det våld som islam står för? Själv tror jag intelligentian är det svenska folket som mer och mer börjar inse att vi måste rädda vårt land från all form av –ism men framför allt från islam.

En av De Nya Moderaternas representant i den svenska riksdagen och med en "modern" inställning till kvinnor eller....! Är det också "landsfadern" Fredrik Reinfeldts?

Utopia
Träsnitt av Ambrosius Holbein ur den tredje latinska upplagan av Utopia (De optimo reipublica statu, degeu insula Utopia..., Basel 1518). I nedre vänstra hörnet syns Raphael Hythlodaeus som beskriver ön.


1) Utopia: (ickeplats, plats som inte finns eller ingenstans)
Landet Utopia är en republik på en ö i väster där all egendom är gemensam. Invånarna, som kallas utopier, har alla arbete med en genomsnittlig arbetsdag på sex timmar per dag. Man nyttjar även arbetsrotation under två år av sitt liv måste varje stadsbo arbeta i jordbruket. Medborgarna anser att de döda, så länge de blir ihågkomna, deltar i det vardagliga bestyren och de anser också att djuren har en evig själ, precis som människan, och därför se jakt och slakt som något barbariskt.

Där finns inga advokater och medborgarna behöver sällan delta i krig. Istället hyrs legoknektar in från de krigiska grannstaterna eller också mutar man sig ur problemet. Dessa tillfällen är de enda gånger då landet nyttjar pengar. För utopierna är freden ärofylld och inte kriget.

Invånare i Utopia betraktar folk som bär guld och ädelstenar som avvikande, eftersom dessa material inte används i deras land, med anledning av att de inte tjänar något praktiskt syfte. På samma sätt anses de som hånar andra som konstiga och avvikande."


Brev till Per Westerberg, Sveriges talman i Sveriges riksdag från en svensk fattigpensionär.

Abraham Lincoln:




"Man kan lura en del av folket hela tiden.
Sedan kan man lura hela folket en del av tiden.
Men man kan aldrig lura hela folket hela tiden".

tisdag 23 november 2010

Förräderiet mot det svenska folket


VÄRNA SVERIGE. STOPPA GRUNDLAGSÄNDRINGARNA


Överbefälhavaren behöver inte vara svensk medborgare enligt den nya grundlagen
Posted on 23 november, 2010 by kentekeroth

Den nya grundlagen som Sjuklövern kommer rösta igenom imorgon medför att kravet på svenskt medborgarskap tas bort för en rad samhällsbärande yrken.

Ett av dessa yrken är Sveriges överbefälhavare där det efter förändringarna i grundlagen inte krävs att denne ska vara svensk medborgare. Det kvarstår en skrivning i ordinarie lag (LOA) där det ställs krav på svenskt medborgarskap men nu räcker det alltså med en enkel lagändring för att frångå det kravet.

Det starkare skyddet är i.o.m. förändringarna i grundlagen borta.

Tacka Sjuklövern för det.


Läs detta:
”Demokrati eller demokratur
Av demokratbloggen

INSÄNDARE
”Ingenting är mer ovärdigt ett kulturfolk än att utan motstånd låta sig styras av en ansvarslös härskarklick som drivs av dunkla drifter. Är det inte så att varje ärlig Tysk idag skäms för sin regering, och vem av oss anar det mått av skam som ska komma över oss och våra barn när en gång slöjan har fallit från våra ögon, och brott som vida överträffar alla mått, träder i dagen”. ”

John F Kennedy


"Vi har behov av fri information.
En stat som är rädd för att låta sina medborgare själva bedöma sanning eller lögn är en stat som är rädd för sina egna medborgare."

måndag 22 november 2010

Våra folkvalda riksdagsmäns förräderi mot sitt eget folk

VÄRNA SVERIGE: STOPPA GRUNDLAGSÄNDRINGARNA,

SKRIV PÅ UPPROPET!


Av Julia Caesar

"ETT FULLBORDAT LANDSFÖRRÄDERI

På onsdag beslutar Sveriges riksdag om en ny grundlag.Genom en lång rad omvälvande förändringar blir Sverige – i strid med medborgarnas vilja – i ännu högre grad ett lydrike till EU. Mångkulturen blir tvingande, makten centraliseras till Storebror staten, kommunerna förlorar stora delar av sitt självbestämmande och det svenska medborgarskapet blir en betydelselös atrapp. Den förvandling av Sverige till ett mångkulturellt helvete som påbörjades genom ett enigt riksdagsbeslut 1975 gjuts nu slutgiltigt i betong. Därmed fullbordar Sveriges regering och riksdag det landsförräderi som de träget har arbetat på i fyra decennier.

Vidare:

”Segregation ska främjas
Den nya lagen säger: ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.” Tidigare hette det ”bör” främjas, nu blir det ”ska”. En tvingande formulering. Vi kan se fram emot ännu mer islamisering, fler heders- och skammord,mer kulturellt betingad kriminalitet, fler tvångs- och barnäktenskap, fler mödoms-hinnerekonstruktioner, mer irakiska mångmiljonbedrägerier med släkten anställd som personliga assistenter till fullt friska personer, fler anlagda bränder i skolor och bilar, mer stenkastning mot polis och räddningspersonal, fler rån och våldtäkter mot 84-åringar, och mer misshandel av manliga förlossningsläkare för att de har fel kön.
......

”Motorn i Sveriges mångkulturella omvandling var statsminister Olof Palme (1927-1986). När han 1969 efterträdde Tage Erlander som statsminister hade han någonting som flertalet andra socialdemokrater saknade. Han kom från överklassen, var utbildad i USA, talade flera språk och hade det gedigna självförtroende som en överklassbakgrund kan ge. Vid den här tiden var en sådan bakgrund mycket ovanlig – de flesta socialdemokrater hade arbetarbakgrund, sjuårig folkskola och inga språkkunskaper. De imponerades av Palme, såg upp till den världsvane partiledaren och litade på honom. Därmed var de lätta att påverka och få med sig i regerings- och riksdagsbesluten. Ingen ville framstå som en dum lantis. Globalisering var det nya mantrat.

I hela sitt liv amorterade klassbytaren Olof Palme på skulden för sin överklassbakgrund. Han ville vara god. För honom var det lätt att driva ”internationell solidaritet”, den kostade honom inget. Redan som 22-åring ingick han skenäktenskap med en tjeckisk kvinna, Jelena Rennerova, för att hon skulle kunna fly från den kommunistiska regimen i Tjeckoslovakien. För den inriktning mot mångkultur, massinvandring och ”internationell solidaritet” som inleddes åren kring 1970 bär Olof Palme utan tvekan huvudansvaret.”
.....

Hur mår landsförrädarna?
Ibland undrar jag hur de mår, de politiker som stoppar huvudena under armen och fortsätter att köra Sverige i botten. Hur orkar de se sig själva i spegeln? Där sitter en socialdemokrati i upplösning och utan politik, på väg att bli en historisk parentes. Där finns de perifera småpartierna v, c och kd som alla riskerar att åka ur riksdagen i nästa val. Ett oföränderligt flummigt och invandrings-fundamentalistiskt miljöparti och ett lika invandringsfundamentalistiskt folkparti.

Och så de nya socialisterna – moderaterna, under Fredrik Reinfeldts ledning lika totalitära som vilket socialistiskt betongparti som helst.

Plus Sverigedemokraterna som har förvandlat riksdagsdebatterna till underhållning på en nivå som vi inte har sett maken till sedan Tage Erlanders, Gunnar Strängs och Gunnar Hedlunds dagar.”

Läs hela artikeln på Snaphanen

”Innan valet hade sovhjärnan Reinfeldt uttalat att han hellre samarbetar med Ohly än med Åkesson, och nu verkar det som om Ohly har tagit Reinfeldt på orden enligt DN.

Gemensam invandringspolitik för blocken inte omöjlig
Lars Ohly föreslår att de rödgröna och alliansen ingår en överenskommelse om en politik som är motsatt Sverigedemokraternas. Fredrik Reinfeldt vill inte kommentera det, men en genomgång av politiska program visar att det inte vore helt omöjligt; Bland annat i synen på andra kulturers betydelse och arbetskraftsinvandring.”

Så här skriver Jimmie Åkesson och Kent Ekeroth i Svenska Dagbladet bl.a.

”Det svenska medborgarskapet urholkas. De föreslagna förändringarna innebär en kraftigt försvagad status för medborgarskapet. Kravet på att statsråd måste ha varit svenska medborgare i tio år tas bort, och medborgarskaps-kravet vad gäller statliga anställningar försvinner, förutom för en handfull militära och juridiska ämbeten. Det föreslås även att ordet ”medborgare” byts ut till ”var och en”. Detta innebär att det blir fritt fram för utländska medborgare att inneha viktiga och samhällsbärande positioner i det svenska samhället samt att utlänningar i stort jämställs med svenska medborgare i grundlagen.”

Demokratbloggen har gjort en sammanfattning:

Invandrarna behöver inte lära sig svenska

• Invandrare får grundlagsskyddade rättigheter att segregera sig själva från sitt nya hemland och den svenska befolkningen. De behöver inte lära sig svenska eller på något annat sätt anpassa sig till Sverige. Sfi kan läggas ned. Där kan staten spara många miljoner.

• Skolan blir skyldig att erbjuda inte bara hemspråksundervisning utan undervisning på alla världens språk och dialekter. ”En vietnamesisk invandrarfamiljfamilj i Blattnicksele kan med grundlagen som skydd kräva att den lokala skolan anställer en vietnamesisktalande lärare enbart för deras barn” skriver bloggen Hayekinstitutet, som kallar den nya grundlagen ”en snygg liten statskupp”.

• Sjukvården tvingas anställa personal som talar alla tänkbara språk och dialekter, till exempel swahili, pashto och dari. Svenska invandrare talar omkring 200 olika språk, varav arabiska nu är det tredje största efter svenska och finska. Alla språk ska givetvis finnas tillgängliga för invandrarna.

Att vara svensk medborgare förlorar sin betydelse. I lagtexten byts konsekvent orden ”varje medborgare” ut mot ”var och en”. Var och en som råkar uppehålla sig i Sverige, även illegalt, får samma status som de svenska medborgarna. Infödda svenskar som har byggt upp landet har därmed samma värde som illegala invandrare.”


Detta svek genomdriver våra demokratiskt folkvalda representanter mot folkets vilja. Det är svenska skattebetalare som är riksdagsmännens uppdragsgivare men kanske är det dags att vi frågar oss vilka som är deras verkliga uppdragsgivare?


SKRIV UNDER NU!

INSÄNDARE:

Den nya grundlagen som beräknas röstas igen på onsdag, är bara en liten del i hela den komplott som planeras mot oss svenskar!

Ett första steg mot en hårdför och ondsint diktatur som undan för undan kommer att förgöra oss och hela vår kultur.

En grundlag som bl.a. tillåter att svenska soldater sätts in mot den egna befolkningen, något som tidigare varit förbjudet.

Det kommer naturligtvis fler lagar och mycket större uppoffringar för oss svenskar och tro mig, det vi upplever i dag är som en mild sommarvind jämfört med vad som komma skall.
 
Landet dignar redan nu under massinvandringens kolsvarta och tunga börda och det finns inte längre plats eller resurser för att ta hand de nyanlända.
Vart ska de ta vägen?

Det är därför bara en tidsfråga innan nya lagar följer och där medborgarna på egen kostnad kommer att tvingas ta emot asylturister i sina egna hem.

Ett förslag som förresten redan varit uppe för diskussion för ett par år sedan, av en högt uppsatt socialist.

Och i och med den nya grundlagen så kommer det då att bli fritt fram för regimen att helt bestämma spelreglerna och genom soldaters försorg även tillse att dessa efterlevs!

Allt inte svenska myndigheter och kommuner längre har plats eller resurser att ta hand om nykomlingarna är regimen naturligtvis fullkomligt medveten om och det var bl.a. därför som den nya grundlagen stressades fram på nolltid. Dom satt redan då på pottkanten och måste göra något drastiskt.

Går lagen igenom så kan dom i princip göra precis som dom vill och vi förvandlas som genom ett trollslag till deras lydiga och arbetande hjon!
Vägrar vi så har dom då även skaffat sig effektiva metoder för att kväsa den mest motstridige!

Det finns mycket att säga om detta, men jag avslutar ändå här eftersom timmen är sen och ber Er vänligen att också vidarebefordra detta mail till alla Era vänner och bekanta.

SD har i ett upprop vädjat om folkets stöd, att protestera mot den nya grundlagen.
Siten är överbelastad och det kan därför ta lite tid att komma fram och underteckna deras appell.

Men det gäller hela vår framtid, så ta Er den tiden.

Läs artikeln Sveriges väg mot katastrofen!

Sedan bör man också läsa:
Att planera för Sveriges undergång 1, 2, 3 och 4.

Några av våra landsförrädare:





Här är den "godaste" av dem alla!





Carl Bildt:

”Inom en generation kommer EU:s största stad inte längre att vara London utan Istanbul”