söndag 15 oktober 2017

Olle Ljungbeck: Hotet mot yttrandefriheten och därmed rättssamhället är reell.



Detta har sänts till ”den politiska eliten” samt kulturjournalister m.fl.

Så här skriver Olle Ljungbeck bl.a.

I dag kan vi inte längre betrakta Sverige som en fungerande rättsstat. Att återställa vårt land till vad det var före massinvandringen måste ha högsta prioritet hos nuvarande regering såväl som kommande.

Funderingar om yttrandefrihet och konsekvenserna av massinvandringen efter dagens "demonstration" på  Stortorget i Gävle lördagen den 14 okt kl 11.20 - 13.15.
 Som vanligt fanns det varken någon vakt eller polis på torget i dag. För tre år sedan var det ett flertal vakter och allra minst en eller två poliser  under tiden 11.00 - 13.00!

Eftersom mitt budskap är kontroversiellt men inte stridande mot yttrandefriheten borde jag kunna stå där utan risk för hotelser och ifrågasättande av mina rättigheter. Så är det emellertid inte längre. Inte ens från de som starkast av alla skall värna vår yttrandefrihet - riksdagsledamöter.

För någon vecka sedan blev jag anmäld till polisen av den socialdemokratiska riksdagsledamoten Elin Lundgren. Men inte nog härmed utan hon beskyllde mig också för att ha blivit dömd för hets mot folkgrupp. När jag då polisanmälde henne för falsk anklagelse - eftersom jag aldrig blivit straffad eller dömd för någon slags brott tog hon bort anklagelsen från Facebook. Polisen tog emellertid ingen notis om hennes anmälan. Om detta är ett tecken på att de alltför väl känner henne vill jag vara osagt!

Förhoppningsvis skall jag inte känna oro för att fysiskt utsättas för våld från riksdagspolitiker. Men faktum är att jag nu två gånger å rad blivit hotad med fysisk vedergällning från invandrare om jag fortsätter agera. En gång anmälde jag det till polisen men inget hände. Dagens hot tar jag dock mer allvarligt och funderar på hur jag kan skydda mig från att eventuellt utsättas för våld.

Jag anser att vi alla har en skyldighet att informera om vad som håller på att ske i vårt land. Rädslan för repressalier får inte ta över för då är vi snart ett förlorat folk.

Men vi ser ju dagligen att de kriminella invandrarna funnit skrämseln som ett effektivt medel att tysta inte endast vittnen utan också kritiker som informerar om utvecklingen i vårt samhälle.

Av denna anledning är det synnerligen viktigt att politikerna tar tag i denna fråga. Men inte minst polisen måste ta sitt ansvar och finnas på platser där yttrandefriheten praktiseras men där den då också blir ifrågasatt av icke demokratiska element och detta blir mer och mer vanligt.

Det minsta man därför kan begära är att platser som till exempel stadstorg och platser där vi både som enskilda och i grupp vill utnyttja vår grundlagsfästa yttrandefrihet alltid är bemannade med poliser eller vakter.

Om inte - är yttrandefriheten snart ett minne blott och de nedbrytande och antidemokratiska krafterna, liksom de kriminella tar över. Vi ser redan i dag att dessa krafter - även om de än inte vunnit, så är de på väg att genom hot om repressalier mot fler och fler medborgare skapa en rädsla som gör att dessa tiger oavsett vilka brott och hotelser de utsätts för. Men än värre, kanske tiger när samhället hotas och fler och fler människor riskerar att utsättas för brott.

I dag kan vi inte längre betrakta Sverige som en fungerande rättsstat. Att återställa vårt land till vad det var före massinvandringen måste ha högsta prioritet hos nuvarande regering såväl som kommande. Men eftersom den nuvarande har kapitulerat måste svenska folket inför valet 2018 noga överväga vilken politisk konstellation de skall lägga sin  röst på. Med den allt snabbare takt i raseringen av vårt samhälle måste  vi lägga vår röst på det eller de partier som högst av allt prioriterar rättsstaten och därmed tryggheten för medborgarna.

Olle Ljungbeck, Gävle

I ett tidigare inlägg skrev Ljungbeck följande om våra antidemokratiska riksdagsmän och det gäller nu mer än någonsin.

Landsförräderi kan inte preskriberas
Civil olydnad

Eftersom de aldrig begärt de svenska medborgarnas samtycke har vi ingen anledning att ställa upp för de inkommande. Därför bör vi på alla sätt genom civilt motstånd försvåra placeringar och invandring.

Den dagen kanske inte är alltför avlägsen då hela systemet brakar samman.
Då bör rimligen svenska folket kräva nyval och ge makten åt dem som vill värna vårt land.

Den dagen skall alla de politiker som svikit det mandat vi givit dem ställas till ansvar.
Och straffen skall bli annat än samhällstjänst

fredag 13 oktober 2017

Är Sverige en vasallstat till USA? USA:s inblandning i Irak



Läs nedanstående utdrag från en artikel först

Försvarsminister Hultqvist litar på krigsförbrytare för Sveriges försvar – avsätt honom!?

….Artikeln.  I krigsövningen Aurora 17, som nyligen avslutats, deltog 1000 militärer från USA, däribland minst två befäl som tjänstgjorde i det ockuperade Irak. Båda hade befälsroll i Sverige under krigsövningarna.

Varför ställs inga frågor, varför görs inga undersökningar, om dessa och andra USA-militärers eventuella krigsbrott i Irak?
Krigsförbrytelsen ”brott mot freden” definierades i Nürnbergrättegångarna mot de tyska nazistledarna 1950. Hela artikeln på Anders Rommelsjö

Ondskans imperium del 5 – Inblandningen  i Iran. Inblandningen i Irak. Kriget mot terrorn fortsätter.
…Den amerikanska politiken var i vanlig ordning ett stort misstag. Khomeini visade sig vara en svuren fiende av USA och väst. Han hade bara med stor skicklighet utnyttjat amerikaner och britter för att ta makten. En allvarlig konflikt blossade upp mellan länderna redan samma år 1979 sedan USA:s ambassad ockuperats och 52 amerikanska diplomater under 444 dagar tagits som gisslan av en grupp islamistiska studenter fram till januari 1981. Konflikten eskalerades av ett misslyckat fritagningsförsök av amerikansk militär 1980. Den ledde senare till att USA införde ekonomiska sanktioner mot landet. Relationen mellan Iran och USA har därefter fortsatt att vara fientlig, vilket spetsats till av misstankar att Iran börjat utveckla egna kärnvapen. 

Kommentarer:
Benny
Återigen kan man konstatera att det inte finns rakryggade politiker som Hans Blix längre som vågade säga sanningen, trots den enorma press han hade på sig. Numera har vi kommit till den situationen att USA bara har lakejer och vasaller som ”allierade” och många av dessa som Turkiet börjar svikta då man insett vilka ormar som simmar i träsket i Washington. För övrigt exakt samma analys som ca hälften av USA:s befolkning, som vägrar rösta på de korrumperade partier man håller sig med i USA. Man undrar ju hur det hela ska sluta då situationen snart är ohållbar…ska USA upplösas som en pyspunka eller blir det våldsamt? Mycket tyder på det senare tyvärr….

Södermalmsrealisten
Kanske följande bättre efter nästa historikavsnitt. Svart radikal press finns ju inte längre i USA. Men från de kretsarna har jag läst/hört följande om när Wall Street utnämnde Obama, efter bedömning av opinionen: ”Vi ska ha en bildad trevlig neger, ingen bantutyp, men helt klart neger. Gärna en som kan prata franska, men absolut inte begriper utrikespolitik eller något om krigföring”. Anthropocene

EKP: Vad har  Washington åstadkommit under  sex år i Syrien?
…Varför verkar det som att USA:s politik i Mellanöstern alltid skadar kristna mest?
I Irak drabbades kristna oproportionerligt genom USA:s invasion 2003.  Faktum är att det knappast finns några kristna kvar. Varför kräver inte fler amerikanska kristna grupper att USA lämnar Mellanöstern?

USA kommer inte att dra sig tillbaka av sig själv.  Med ISIS som gott som besegrade i Syrien, kräver ändå många i Washington att USA:s militär fortsätter sin olagliga ockupation av delar av landet för att stoppa inflytande från Iran.!
Innan USA:s militära aktioner i Irak och Syrien var det långt mindre iranskt inflytande i regionen!

Så amerikansk inblandning i andra länder skapar nya problem som bara kan lösas med mer amerikansk inblandning?
Det militära industrikomplexet kunde inte ha drömt om ett bättre system för att råna det amerikanska folket medan de berikar sig själva!

Vad har vi uppnått i Syrien? Ingenting bra.Hela artikeln


Olle Ljungbeck: Svenska folket utsatt för experiment av sina regeringar sedan många mandatperioder tillbaka.




Svensk amatörteater när den är som sämst


Nedanstående inlägg är skickat till det ”politiska etablissemanget, ingen nämnd men ingen glömd.

Så här skriver Olle Ljungbeck:
Dagens politiker saknar begåvning och politiken ställer varken behörighets- eller kvalifikationskrav.

Den kommande tiden tillhör pragmatikerna och de som älskar sitt land och folk. Därför måste vi med fortsatt risk för att bli kallade för både det ena och andra våga säga sanningen och endast sanningen. 

Realisterna måste våga träda fram såväl bland folket, företagarna som bland de politiskt aktiva och kräva förändringar enligt ovan.

Experimenterandet måste få ett slut, snäll- och tycka-syndom-ismernas tid är förbi liksom självgodhetsapostlarnas.

Dessa experiment kan bland annat   härledas till två områden:
Klimatet och Massinvandringen.

När Sverige från 1930-talet utvecklades till en av världens främsta välfärdsstater var socialdemokratin den drivande kraften för att förverkliga denna målsättning. Övriga politiska partier mjukade successivt upp sitt varierande motstånd mot denna strävan till ett gott samhälle för hela befolkningen. Ja, i många viktiga frågor fattades under 30-80-talet många beslut i full eller nästan full enighet i riksdagen.

Det som präglade dessa politiker var att deras politik i första hand var inriktad på det egna folket. Det utrikespolitiska engagemanget fick vika för omsorgen om det egna landet och medborgarna. Detta ledde – trots ibland stora politiska motsättningar – till ett starkt sammansvetsat folk. Efter ”Ådalskravallerna” förekom inga politiska motsättningar som tog sig uttryck i våld. Sverige kan väl sägas ha varit en av de tryggaste samhällena i världen tills nu. I dag är vi på väg att bli ett av de otryggaste samhällena på grund av de experiment politikerna utsätter oss för, i sin strävan att komma till eftervärlden som stora humanister eller miljökämpar.

Den tidens politiker var i stort sett ointresserade av att glänsa eller skapa sig en egen image där de ville uppfattas som stora humanister eller på annat sätt gentemot omvärlden framstå som större än de var. De nöjde sig med andra ord att osjälviskt verka för sitt folks bästa utan krav på att bli uppmärksammade. Dessa politiker rekryterades huvudsakligen ur arbetar- och lägre medelklassen. De tillhörde den s k begåvningsreserven, som på grund av ekonomiska skäl inte kunnat vidareutbilda sig efter folkskolan (som dessutom då endast var sexårig). Därför var politiken enda möjligheten för de som var framåt att hävda sig och utifrån sina goda begåvningsresurser få utlopp för dessa.

Går vi därefter till dagens politiker finner vi anmärkningsvärda skillnader mellan dessa och de ovan nämnda. Inte minst idealiseringen av globaliseringen och EU-anslutningen har inneburit att politikerna i dag ägnar allt mindre intresse åt det egna landet och dess invånare.

I stället för att osjälviskt tjäna de egna medborgarna satsar man i dag på självhävdelse och stärkandet av den egna imagen. Det är alltså i dag viktigare att genom skenbart goda handlingar framstå som världsförbättrande humanister, miljökämpar etc än att arbeta för sitt folks bästa.

Alla har vi väl i färskt minne hur inte minst Stefan Löfven i nästan varje framträdande – innan invandringskatastrofen var ett faktum – slog sig för bröstet och skröt över att vi tog in flest invandrare av alla. Han ville med detta framstå som den främste humanisten. Vilka konsekvenser hans självhävdelsebehov skulle få för det egna folket var han inte intresserad av. Detta visar ju inte minst att han överhuvudtaget inte funderade det minsta på kostnader, sociala konflikter, kriminalitet etc etc. Huvudsaken var att han framstod som den gode. Hur det sen gick för folket och landet var ointressant. Det enda han kunde säga när krisen var ett faktum var: ”Vi har varit naiva”!

Precis samma attityder uppvisar man när det gäller miljöpolitiken. Sverige skall vara bäst även där, kosta vad det kosta vill. Får Gustav Fridolin m fl framstå som de främsta värnarna av miljön offrar man gärna den svenska industrins konkurrensmöjligheter och bryr sig inte det minsta om ifall våra industrier tvingas till utlandet för att bli ekonomiskt bärkraftiga. Att vi redan är bäst i världen på detta område får dem inte att minska på de krav de ställer på näringslivet utan är snarare beredda, att driva dessa ut ur landet för att själva framstå som de enda värnarna av miljön.

Detta går att sakligt belysa från ett flertal områden. Jag skall här nöja mig med två. Nämligen klimatet och massinvandringen. Sverige är det land i världen som drivit och driver miljöfrågorna hårdare än några andra länder. Det har gått så långt att det inte går att utesluta att många av politikerna och regeringarna gör det av helt egoistiska skäl än av omsorg om miljön. Man vill helt enkelt skaffa sig en gloria som den mest miljömedvetna politikern etc.

Detta är på väg att få förödande konsekvenser. Jag vill därför påstå att politikerns ensidiga strävanden att framstå som den främste miljökämpen, den främste humanisten (massinvandringen) etc, och inte sitt folks tjänare, i stället blir ett slags experiment med det egna folkets överlevnad. Ser vi till de ständigt höjda miljökraven är vi i Sverige på väg att slå ut stora delar av vår industri men också jordbruk och andra näringar. Trots att vi skulle kunna ligga still ja tom sänka miljökraven vad gäller koldioxid etc ökar man kraven för att framstå som bäst i världen.

När det gäller invandringsfrågan har man drivit en politik som om invandring inte kostar något. Som om kulturella skillnader inte har någon betydelse. Den som har varit kritisk till de senaste årens oreglerade massinvandring har tystats med att du är rasist och främlingsfientlig varför du skall tiga.

Eftersom vi aldrig tidigare tagit emot så många från så annorlunda kulturer måste det ses som ett experiment.
 Vi vet i dag inte vad massinvandringen slutar med. Därför är det ett experiment. Men det är omoraliskt av flera skäl. Vi utsätter i dag den egna befolkningen för våld av olika slag som innebär att en stor del av befolkningen lever under så otrygga förhållanden att många känner rädsla även i sina bostadskvarter.

Dagens politiker saknar begåvning och politiken ställer varken behörighets- eller kvalifikationskrav
Det finns dessutom en stor och allvarlig skillnad mellan dagens politiker och de som verkade fram till åttiotalet. De senare rekryterades från en begåvningsreserv som på den tiden av ekonomiska skäl inte kunde gå vidare till högre studier. Deras enda alternativ var politiken eftersom i denna inte fanns några krav på utbildning. Dagens politiker har haft denna möjlighet och har i varierande grad högre utbildning. Denna har de emellertid oftast inte fullföljt. De representerar emellertid inte som dåtidens en begåvningselit utan snarare en grupp som pga begåvningsbrist tvingats söka sig till politiken i stället för till yrken där kraven är mycket högre. Man skulle kunna påstå att de som i dag valt politiken gjort det därför att de saknar begåvning och politiken inte ställer varken behörighets- eller kvalifikationskrav.

En annan bidragande orsak till att vår regering, riksdag och fullmäktigeförsamlingar befolkas av så många inkompetenta personer har sin grund i partiorganisationen och hur rekryteringen sker till nämnda politiska organ.

Släktskapsförhållanden gynnas på ett ur demokratisk synpunkt oförsvarligt sätt. Efter åttiotalet har partiernas medlemstal sjunkit katastrofalt. Det innebär bl a att partierna i dag i motsats till tidigare är helt skattefinansierade. Och eftersom partierna i riksdagen själva beslutar om detta har kostnaden för partiorganisationerna ökat enormt. Men det kanske ännu allvarligare är att det minskade medlemsantalet också innebär att demokratin gått förlorad. Eftersom medlemskretsen i respektive parti är så liten blir det en alltför liten krets som kandidaterna utses ifrån. Därtill kommer att det är denna lilla krets som utser sig själva eller närstående. Tittar man noga på släktskapsförhållandena mm skall man finna att sådana liksom vän- förhållanden gynnas på ett ur demokratisk synpunkt oförsvarligt sätt. Belysande för detta är ju också hur personer som varit helt misslyckade som ministrar eller kommunpolitiker ändå tillåts komma tillbaka på en ny post.

Skall Sverige fortfarande var en ledande industrination men också ett välfärdsland där medborgarna känner trygghet och gemenskap måste inte minst klimat och invandringspolitiken förändras. Realisterna måste våga träda fram såväl bland folket, företagarna som bland de politiskt aktiva och kräva förändringar enligt ovan.

Experimenterandet måste få ett slut, snäll- och tycka-syndom-ismernas tid är förbi liksom självgodhetsapostlarnas.
Den kommande tiden tillhör pragmatikerna och de som älskar sitt land och folk. Därför måste vi med fortsatt risk för att bli kallade för både det ena och andra våga säga sanningen och endast sanningen.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle